Zigge och Annika har ont i magen.

ANIM ONT I MAGEN

ZIGGE & ANNIKA HAR ONT I MAGEN. (GIF från 2000). Ultrakort berättarform och inte fullt lika schizzad och repetitiv som de vanliga helvetesgiffarna.. Handlingen aningens klurig. Men det rör sig om en Alvedon… Var tänkt som längre story, men det blev bara en trailer! Möjligen cliffhanger!!

Redan som liten, om ”tankspriddhet”

stuvsta - faster harrieth, <a href=
Stuvsta 1955, Julafton. Faster Harrieth, farfar Ernst, Anne-Lise, mamma och lille Zigge… Jag ser redan här ut att vara någon annanstans… Far Away Eyes.

Ja, till slut blir det där med tankspriddhet något som präglar hela ens liv… rent av yrkesval osv… ”Redan som liten…” blir till ett försvar för ens förmåga att glömma tid och rum, inte alltid så populärt bland ens medmänniskor, där man ofta blir ansedd som slarvig. Fast det egentligen är en tillgång, för en bättre värld egentligen! En form av minimeditation, att vila i sig själv….

Well, redan som liten sa pappa att jag var så tankspridd, lite ”bohemisk”. Detta slutade med basker, konstskolor, vin, kvinnor och sång och på den vägen är det. Anar en viss form av prägling från ens föräldrar. Med tiden inser man fördelar med att vara accepterad som tankspridd, bohem och konstnär. Baskern blir ett slags attribut, som en lapp i pannan, som folk förstår som att ”… jaja, han är tankspridd bohem, det får gå för den här gången”. Vill inte påstå att man utnyttjat detta men misstänker att man långsamt glider in i denna roll, denna personlighet och livshållning.

Som sagt, redan som liten gav sig denna egenhet tillkänna. En morgon kom jag till skolan, stod på den stora skolgården. Ensam. Inte en kotte. Var var alla?? Jag kunde inte begripa detta, inga tecken på atomkrig, men varför skulle alla försova sig utom jag?? Mysteriet var olösligt med tilltagande panik över vad som skulle kunna ha hänt. Jag väntade, och väntade, där med min lilla skolväska. Ingen kom. Jag vet inte hur det gick till, men till slut gick det upp för mig att det var lördag… Det är i såna ögonblick man får en form av inblick i livets fyrkantighet och inrutade allvar. Där det uppstår roligheter alldeles av sig självt. Och glädjen över att kunna vandra hem igen och vara ledig! Det där lilla tomrummet, ett litet mini-nirvana, som blir till en tillgång. En möjlighet.

Se även bildspel på:  I might reach Nirvana tonight

Tankspriddas Riksförbund:   http://www.tankspridd.se/

.

 

Vargarna och fåren

Nu har jag vattenkammad varit i vallokalen igen. Det är alltid lika spännande med den enorma högtidligheten och rigorösa dramaturgin därinne. Denna gång, ”supervalåret”, ville jag falla in bland de vallade fåren. Jag tar av mig solglasögonen. Man rör sig lite långsammare, skrider, gör ansiktet till ett oigenkännligt ”JASÅ”, totalt likgiltig, det avslöjas inget i mitt ansikte om vad jag röstar på. Väl framme vid själva altaret med röstlängderna, ett knappt märkbart ”… heeej”.. och så presenterar man lapparna – röstkort, ID och kuverten, med den vanliga osäkerheten – åt vilket håll ska de ligga?? Kan jag bli ogiltig??

Röstlängden verkade ok, men det visade sig att en del människor var märkta med svart – ”Vilka är det?”… viskar man. Man minns genast att man busade lite förra röstningen, lite uppsluppen kanske, och man funderar så smått på om det ska komma ”Nja alltså Zigge, du gjorde dig lite rolig över allt det här superallvarliga förra gången så tyvärr.. ja vi har våra regler… tyvärr”… Men det gick bra igen. En vit i den vita springan. OK. En gul i den gula springan. Jo jag förstår. Det såg korrekt ut. Jag nickar, ler, får leende tillbaka ”Det gick ju fint Zigge!”. Jag är 7 år igen. Räknar med guldstjärna. Och imorgon är allt som vanligt igen. Oavsett vilka som vinner. Vargarna och fåren.

Fortsätt läsa Vargarna och fåren

ORDER RESTORED. ALL SYSTEMS RUNNING

all systems restored.

ORDER RESTORED. ALL SYSTEMS RUNNING. Den lilla röda Deltacon är festmus och den kör jag bara på lördagar, den mittersta Logitech är arbetsmus hela veckan, och så Microsoft Sidewinder för att flyga på ledig tid!! Andra världskriget klarar sig inte utan mig.

.snooker

Annars så resonerar jag som Bill Gates i mitt enmansföretag – personalen ska ha tillgång till spel, det ökar kreativiteten… Snooker har lite schackinslag. Det går att vinna mot de bästa om man.. tänker lite. Här har jag dessutom snart hela mitt sociala liv. Under matcherna chattar man med motspelarna, som kommer från hela världen. Man får snabbt favoriter. Vi är artiga, berömmer varandra för snygga stötar. En av mina bästa polare, Willis, väldigt hjärtlig emellanåt, var borta länge. Men kom tillbaka en sen natt. Han hade förlorat sitt hus, sitt jobb, sin fru… allt hade sköljts bort i en översvämning. Antar att Missourifloden svämmat över. Hela stan var borta. Men han kunde lira pool med mig. Han var oerhört glad för detta återseende.

 

Snooker online   http://www.arcadetribe.com/
(du kan pröva spelet gratis som gäst.
Mitt alias är Zigge.. c u)

The Rough Guide to Hawaii Chess

FRÅN MIN BLOGGSIDA PÅ CHESS.COM     

   or ”How I Learned to Love Bb5”

Our small group was called ”The Hawaii Chess Club”. We all had our moments when we played inspired chess… preferably drinking various sorts of alcoholic beverages while playing, it was in fact mandatory. We celebrated Bb5 and we built all the tactics around this move. We bent traditional square chess out of its dimensions, and when challenged by outsiders.. we normally lost big.  However, in our annual tournament on Innocent Children’s Day, we could at least beat eachother. I am still the undisputed and undefeated champ and holder of the world’s ugliest trophy (thank you Arne) since the tournaments stopped after my very strategic move here…  In lack of chess players in restaurants I started playing snooker, which somewhat actually involves thinking like in chess. I now wonder how snooker can be implemented in chess…

Fortsätt läsa The Rough Guide to Hawaii Chess

Afterlife


Ofiltrerad slump, bitar av havsbotten från ekvatorn, som idag är Gotland, tillbaka i en pöl av vatten. Allt man går på är skeletten av djur som dött och sjunkit till botten för 400 miljoner år sen och bildat denna kalksten som här tryckts upp ur havet av kontinentalsockel förskjutningen. Hela ringmuren runt Visby, inget annat än ett oändligt antal staplade djur… Inte en vanlig knot som i Stockholm och övriga fastlandet, fritt från gnejs och granit. Vattnet vi får ur våra kranar innehåller också slam från dessa djur. De säger att det är nyttigt med detta basiska vatten. Surt vatten alstrar sjukdomar.

Fortsätt läsa Afterlife

A Shaggy Dog Story

Följande lilla söta historia kan kännas som att jag vill skylla ifrån mig, men jag är ju en ansvarsfull pappa, frihet men under ansvar… Det är heller inget försök att varna icke ont anande föräldrar för världen därute. Det gör dom ju så bra i alla media. Framförallt varnas för Internet där det mesta är farligt med horder av illasinnade sajter och hackers. Ser man lättklädda damer ska man definitivt vara på sin vakt, då de ofta kommer tillsammans med virus och andra hemskheter. Det kan t.o.m. vara för sent när de ikonerna för fara dyker upp…

Fortsätt läsa A Shaggy Dog Story

En del saker går i arv…

”Skridskor är det läskigaste i hela världen. Jag dricker hellre varmchoklad”

Så skrev min dotter Ottie till mig i ett morgon-MMS med bilden här bredvid. På friluftsdag med skolan. Bara namnet ger en rysningar, flashbacks från barndomen. Ingen gillade friluftsdagen, man fick alltid lite resfeber, utom gymnastik-magistern som triumferande pep på sin visselpipa, och skramlade med sin nyckelknippa runt halsen som en fångvaktare. Alla de där dagarna med friluft på Hellasgården där choklad-termosarna gick sönder i ryggsäcken och rann ut över äggmackorna. Det hände alltid samma gäng, och de som inte havererat delade inte med sig. Man var rökt. Vi losers fick se på när de andra åt. Inte ens det var vi bra på. Utanför i kylan. Vi kunde ju inte bara ta upp plats vid borden i det tillyxade timmerhuset, dit folk med hela termosar köade. I förorten fanns det noll solidaritet. Och när den kom några år senare så var det Vietnam och Nicaragua man skulle solidarisera sig med, så långt härifrån som möjligt… för att nu ha försvunnit som ord nästan…

Fortsätt läsa En del saker går i arv…

Vådan av att gå upp för tidigt

nerdrum
Annonsen av Nerdrum på Facebook är ju genialisk, tänkte jag. Ett stilleben på en tegelsten.
Man vet inte om herr Nerdrum behagar skämta, jag tycker att det är roligt i alla fall. Kanske är han trött på att bli kallad romantiker av samtidskritiken, och kontrar nu med denna symbol för socialrealism, som väl också kallas tegelstensrealism typ filmaren Ken Loach. Det finns inget mer realistiskt än en tegelsten. Men när Nerdrum målar en vänds fördomarna inte bara om honom utan kanske även mot detta tings inneboende semantik.

Vi ser den första romantiska tegelstenen. Marknadsförd på Facebook bland dejtningsnätverk ”Hur fixar du en tjej?” och filmfrågesporter. Priset är väl inget att säga om, men kanske världens dyraste tegelsten. Som säljs på Facebook… Det är svårt att inte dra på mun och när jag såg att det fanns en knapp ”jag gillar detta” så spontantryckte jag på den. Tror inte jag just nu vill köpa verket men jag kan sluta gilla det när jag vill med ännu ett knapptryck. Gillar, gillar inte, gillar, gillar inte… ett lyft för Facebook… Alla får veta hur jag tvekar inför detta köp. Jag gillar detta.

Fortsätt läsa Vådan av att gå upp för tidigt

You aint never caught a rabbit

 zigge_inkvisition

Det är varmt idag. Vaknade svettig av att ett par kunder ringde på dörrklockan. Hann inte öppna. Springer ner för trapporna, öppnar dörren, Shady, vår hund, gör ett skällande utfall mot inkräktarna, som dock inte syns till längre. Genom fönstret till ateljén ser jag dom sen, dom har hört hunden och skyndar sig bort och nu ser dom mig, i morgonrock ivrigt viftande på armarna. De skyndar vidare. De kommer nog inte tillbaka. Och jag som har utställning från klockan elva… Borde ha grejat det men, det måste ha varit värmen, drömde vilt. Well, det är väl det här som förväntas av konstnärer… vi kan alltid skylla på att vi är bohemer, eller att man kom med nattbåten.

Kaffet kokar över. Jag hittar inte glasögonen så jag kan inte se termometern i köksfönstret. Har jag feber? Det känns tungt att andas. Känner mig som bakfull i Irak, men jag hade inte kul igår. Och jag kom inte med nattbåten. Det slår mig att jag försovit mig hela veckan. När jag rusat upp från sängen för att öppna för folk som bankar på den låsta dörren till utställningen som öppnade för en halvtimma sen, har jag haft svårt att låta riktigt vaken på den guidade turen runt i rummen. ”Ja det blev lite sent igår hehe…”. Alla förstår sånt och nickar förstående med ett leende. Man kan ju inte säga att man sett på krigsfilm hela natten, det låter pervo.

Fortsätt läsa You aint never caught a rabbit