Kategori: Projekt

Leftover Art

post-dinner-olja-soya-varrulle-090530-x450

Förut när vi inte hade diskmaskin kunde man se intressanta formationer flyta upp till ytan, gamla matrester, citronskivor, olja och tomatsås som gör mönster och de alltid lika intressanta fimparna… ofta förbannat snygga små inramningar där i diskhon. Förklarade detta ofta för folk, med varierande framgång, men det blev inga bilder. That time is passed. Nu har vi diskmaskin, och det blir inte längre någon automatkonst. Men det finns också tidigare stadium i denna process. Uppläggningen av maten på tallriken ska vara aptitretande men är helt ointressant som slumpkonst. Det där tillrättalagda saknar det informella, det oväntade, som jag är på jakt efter. Många vackra saker saknar bestående värde mer än för stunden, som solnedgångar, nysnö en morgon när man tassar barfota efter tidningen i ett blått sken, och blommor. Men – efter middagen, tallriken med lite matrester, genast intressantare.

Fortsätt läsa Leftover Art

Ansiktslyft konst

berlusconi

Den italienske premiärministern Berlusconi har nyligen hängts ut, naken med sin nya jämställdhetsminister i en målning av Filippo Panseca. Bilden har ställt till problem för honom sen hans fru blivit svartsjuk på den f.d. utvikningsflickan Mara Carfagna som Berlusconi uttryckligen sagt att han skulle gifta sig med om han inte redan var gift. De två ses ofta tillsammans på pressbilder utan att väcka uppseende men nu har det alltså blivit s.k. skandal. Skandaler och otrohet har dock en annan politisk innebörd, rent av omvänd, i sydligare länder, och vem vet – det kanske är ett beställningsverk av mediamogulen Berlusconi själv, som är van vid både ansiktslyftningar och vackra kvinnor, för att framstå som den evigt unge och virile förföraren, den klassiske machon, som appellerar till de italienska väljarna av tradition, även om konstnären själv ihärdigt påstår att det hela är ett skämt…

Ett bra exempel på konstens kraft, och den målade bildens förmåga som verktyg för propaganda och att framställa sig i positiv dager. Det är som med trolleri, man väljer att se det man vill se. Man får väl tyda de påklistrade vingarna som man vill, som en snart störtande Ikaros, eller som fascistiska förtecken. Några änglavingar är det ju knappast. För litet huvud har han också stackaren… Fortsätt läsa Ansiktslyft konst

Fucked up Ducks on Wheels

fucked-up-ducks-on-wheelsfucked up ducks on wheels, Zigge Holmgren 2009   

På min sajt Muzak-Art, står det om mina grejer att ”… bilderna kan fylla samma funktion som en lång promenad i skogen, där man i ostörd avskildhet kan tänka en tanke hela vägen ut. En tillflyktsort. En stilla plats i en föränderlig värld. Naturens organiska form är alltid perfekt, en harmoni byggd på dess eget kaos… /…/ … det har också funnits en dragning till att föreställa sig tillvaron när man är död, med drag av såväl brutal materialitet som lyrisk abstrakthet. En fotostatkopia på livet, ett avtryck. Ett försök att läsa en kod mellan naturens finstilta rader”. Tjusigt. Det är imponerande, det blir bra när man recenserar sig själv. Mest gillar jag passagen ”såväl brutal materialitet som lyrisk abstrakthet”. Skrev det för sex år sen.

Nu finns ett nytillskott där. Google gillar när man uppdaterar sin sajt och möblerar om lite. Jag tror jag ska skriva om en del texter. Tillskottet är ankorna på vift. Det var kul att göra den, fast det ser ut som jag lämnat det harmoniska tilltalet och inte längre bryr mig, saker och ting har förändrats därute… en ny brutal materialitet. Titeln brukar jag snabbt och enkelt komma fram till, vill inte att den ska påverka bilden, men nu blev det många förslag innan jag kom fram till den, frågade även vänner. Det pendlade mellan  Canards Tristes, Ca roule quandmême!, Canards Roulantes, Ankor i dystopi, Ducks Sucks, Plastankor i dystopiskt 1800-tal, Plastankor på vift i samtidskonst, Canards Plastique dans un paysage triste, D´ètre un Canard, Ankor i sprängt landskap, men det nybrutala ”Fucked up Ducks on Wheels” vann slutligen. Påverkar definitivt bilden. Vissa saker och djur är extra roliga, bananer är kul, plastankor är kul, mycket roligare än lejon. Är det det gula som är kul? Jag klämde till med en ny ism också när jag ändå var i farten – post-naivism, låter bekant men jag tror inte den är upptagen…

Fortsätt läsa Fucked up Ducks on Wheels

Nu blir det REKLAMFILM: Babben gav sig själv till Di Leva och Ola Salo

0,40,0″>
Post-Art porträtt ateljé nu även på YouTube! Babben ger bort sitt porträtt som Mona-Lisa (en favorit i repris, nu med gloria…) till Thomas Di Leva, Ola Salo och Mia Skäringer i programmet Babben & Co på SVT 090321. Självklart Veckans Porträtt på Post-Art.

 

Total Waste of Time


KRISTER BERNTSSON – STOCKHOLM, SWEDEN 070313 06:07  – The morning of my 47:th birthday when I woke up with a back ache, deaf on one ear from a wax blocking and a bad case of the blues. Age was attacking me.

Varför män är benägna att ta sina bilder i badrumsspeglar ensamma på hotellrum eller på semester. Dags för en global check-up i denna hängivna extravagans. Ett konstprojekt om du så vill. THE BATHROOM MIRROR PROJECT – en helt meningslös, global och icke-kommersiellt konstprojekt som behöver ditt deltagande.

Låt oss inse det. Alla har gjort det minst en gång. Det är nästan en genre – badrumsspegel porträtt. Men varför detta allvarliga och narcissistiska poserande av en genial artist med drag av galenskap – omslaget till din nästa bok, ditt nästa album? Eftersom vi ser oss annorlunda än resten av världen – spegelvänt, så blir denna dagliga check-up en retrospektiv av mysteriet att finnas till. För de flesta av oss är det knappast fåfänga, det är ingen idé att försöka – män är begränsade till enbart två alternativ där vi står ansikte mot ansikte inför en ny dag – att raka eller inte raka sig. That’s it.

Fortsätt läsa Total Waste of Time

%d bloggare gillar detta: