spiriti custodi

bunker angels
Överallt, genom alla tider och i olika förklädnader visar de sig ibland, från det gamla fallna Persiens ruiner, över Pharaos pyramider, Lazarus krypta, Hitlers bunker, Vinterkriget i Tibet, Sarajevo och nu fram till Bungenäs sönderskjutna spillror….

Back with the resistance group

bunker
Southern Uzbekistan. Back with the resistance group, rock climbing division in the mountains before the big offensive.

I was there because I was writing a book about John Huston and his family, and she figured into the story. ”Look, I never wanted to do anything, as far as motion pictures were concerned.” Then why did she? ”It’s a good living,” she shrugged, as if that was answer enough.

I might reach Nirvana tonight

Jag har vetat det hela tiden, men stoppat undan det. Det kom så snabbt, det gick undan, men jag har ju aldrig haft klocka. Det hela är nu ordentligt nedskalat. Vi står på handlarns trapp. Jag minns dofter av kamomill som drev in från det gula fältet där solen stekte, där jag står bredvid mejeriet på grusvägen. Oljegrus. Det gjorde att det knastrade mellan tänderna av smultronen som växte i diket utmed vägen. Vägen gick precis under där reaplanen startade. Det OERHÖRDA ljudet av två plan som lyfter tjugo meter ovanför en fick mig och mina systrar att stanna och hoppa av cyklarna. Mitt hår är snaggat. Blekt av solen. Mina armar och ben är solbrända. Det luktar vassla. Långa män i vita kläder med förkläden, går runt därinne på det blöta kakelgolvet. Allt står stilla. Jag köper ett vykort med en ko hos handlarn och skriver några rader till pappa som är kvar i stan. Något om vädret och alla abborrar jag dragit upp med Valdemar och Erik. Jag har blivit en hejare på att filea dom. Pappa skulle jobba sa han. I slutet av sommaren hämtar han oss.

Långt senare i livet har vi börjat lukta på blommor, tar bilder på dom och skickar till likasinnade. Detta är vår samlade kunskap. Rundgången, det där INGENTING. Ett hemsnickrat Nirvana. Lite snett och vingligt. Någon ler mjukt mot dig fast du inte ser det.

Tramporgel: Zigge

To be on the wire is life. The rest is waiting.

.

”He always worked in those cheap burlesque clubs, always surrounded by stark naked girls. But did that bother him? No. He never paid any attention. Never even looked at them”.

Joe Gideon: The pain is gone. I’m ok. Nothing wrong with me, a re-write of the show wouldn’t cure. A couple of good jokes is what I need.
Davis Newman: You know what death with dignity is, man? You don’t drool.

[All That Jazz]

.

 

Out of the picture

Logitech Webcam Picture-7

WEBCAM POSING ANALYSIS:  As an inconvenient writer, he went in exile in the late 70’s. Now, more or less forgotten by his country, he stick firmly to his daily routines. Down at the café on the corner people always greet him a with slight bow, the eyelids slowly closing. He always orders the same, a small espresso with Sambuca. If no one is looking he chews on one of the coffee beans. His favorite sound is china on white marble.

N O T H I N G   T O   I T   P I C T U R E   S T O R Y  ..  # 3..   ..   ..
  

Equal to nothing

velocity equal to zero

For no apparent reason, but feeling out of place, he could threw himself under a couch, lay there until all blown over, then emerging completely fearless and born again … For him ”NOTHING” was an opportunity… a reset.

N O T H I N G   T O   I T   P I C T U R E   S T O R Y  ..  # 2  ..   ..   ..   

 

Konstpaus

Mobilkamera Samsung GT-S5230, Photoshop CS5. Gunnar Ekelöf, Brian Eno. Ett hopkok av Zigge Holmgren runt Björn Hammarströms vernissage i Visby hösten 2011 rakt upp och ner, som en fluga som försöker hålla sig upprätt i taket. Något av en pastisch på SVT:s gamla ”konstpauser”…

 

.
.
.
(tips:  aktivera HD och fullskärm)

THE LAWN

                                                                       TODAY'S PICTURE STORY

One of, well maybe our last pleasure in life, was now the innocent joy of smoking together in the garden. The house we rented offered a well maintained lawn framed by walls covered with a jungle of ivy, though it was tormented by a relentless sun. Later in the evening, sheltered by the dark and the tender cool of the night, we sneaked out, rolled, licked the glue and…  puffed away, under silence. After all, she was my wife. This carefree routine went on for several nights when one day,  the weed had turned yellow. It slightly horrified me as well as Barbara.

N O T H I N G   T O   I T   P I C T U R E   S T O R Y