Arkiv för kategori ‘Slow pictures’

Barn är lite hemska på så vis

onsdag, 18 maj, 2016

snäckor trädgården 160515 DET 450

Har ägnat eftermiddagen till att rädda snäckor från att bli ihjältrampade. Det känns som en plats i skärselden när man olyckligtvis krasar sönder dom i mörkret under nattliga rökpauser i trädgården. Men främst tror jag likt ett barn att detta genererar många poäng i himmelen… ja det förstnämnda alltså. Det är fullt upp just nu, räddar massor av jättehumlor som irrar sig in i huset vare dag. High score på dom.

Fick som snoris ett luftgevär av farsan. Först sköt jag en blodigel. Sen blev det en humla. Sen.. en liten sparv som satt i ett träd. Den ramlade ned skadskjuten på marken. Jag insåg nu mitt hemska dåd, ångrade mig nu, men hade ändå mod att ladda om och gå fram och skjuta den i huvudet… Då kom barnvakten ut och skrek ”Du skjuter väl inte fåglar!?!?!”. Ögonblicklig barnångest. Har sen dess inte kunnat gå på myror och gör hjärtmassage på rabbisar som spelar döda.. gör nu allt för att gottgöra den skada jag lyckades åsamka på några minuter. Barn är lite hemska på så vis. Men snabba till insikt.

I might reach Nirvana tonight

söndag, 12 januari, 2014

Jag har vetat det hela tiden, men stoppat undan det. Det kom så snabbt, det gick undan, men jag har ju aldrig haft klocka. Det hela är nu ordentligt nedskalat. Vi står på handlarns trapp. Jag minns dofter av kamomill som drev in från det gula fältet där solen stekte, där jag står bredvid mejeriet på grusvägen. Oljegrus. Det gjorde att det knastrade mellan tänderna av smultronen som växte i diket utmed vägen. Vägen gick precis under där reaplanen startade. Det OERHÖRDA ljudet av två plan som lyfter tjugo meter ovanför en fick mig och mina systrar att stanna och hoppa av cyklarna. Mitt hår är snaggat. Blekt av solen. Mina armar och ben är solbrända. Det luktar vassla. Långa män i vita kläder med förkläden, går runt därinne på det blöta kakelgolvet. Allt står stilla. Jag köper ett vykort med en ko hos handlarn och skriver några rader till pappa som är kvar i stan. Något om vädret och alla abborrar jag dragit upp med Valdemar och Erik. Jag har blivit en hejare på att filea dom. Pappa skulle jobba sa han. I slutet av sommaren hämtar han oss.

Långt senare i livet har vi börjat lukta på blommor, tar bilder på dom och skickar till likasinnade. Detta är vår samlade kunskap. Rundgången, det där INGENTING. Ett hemsnickrat Nirvana. Lite snett och vingligt. Någon ler mjukt mot dig fast du inte ser det.

Tramporgel: Zigge

Fabbo Blå firar midsommar

fredag, 22 juni, 2012

Pappa

Gotland. Midsommarafton. Vit skjorta. Utflykt. Det mesta är stängt, folk vill ju fira midsommar… Vi hittar slutligen ett stort utecafé, Fridhem, ”små grodorna” är redan igång. Fridhem anlades av den konstnärligt och religiöst lagda prinessean Eugenie som vurmade för de mindre bemedlade en gång i tiden. Det är vackra hus och omgivningar. Parkeringsplatser slut, folk parkerar sydländskt, alltså varsomhelst. Lummiga träd, hav, kvav hetta, dis. Jag ser några små flickor i vita spetsklänningar i högt gräs under de stora träden ovanför stranden. Det är fint, bra så, en perfekt bild, den behöver inte förevigas. Den gjorde mig nöjd med min midsommarafton.

Musiken tystnar, men kaffeserveringen har fått köer som till en rockfestival. Alla ska sitta ute såklart, inomhus är inte att tänka på, det är gott om plats där. Så tanter snor stolar från inneserveringen, flera håller bord därute. En ser väldigt pigg ut och jag väntar på att hon ska ta hela bordet med sig ut. En återhållen panik i luften. En man spiller kaffe över en tant, hela klänningen… men hade bråttom iväg, ingen ursäkt, ingen servett… säkert stockholmare… Kaffekön går ganska snabbt. Hela arrangemanget är roande på något vis. Jag tog en Cola och en räkmacka i gladpack. Vätan hade trängt in i tebrödet. Det är ok. Det är ju inte Ritz. Jag blir inte arg. Inte här, inte idag.

(mer…)

Det känns så jäkla bekant, som att man varit där…

lördag, 19 november, 2011

Det känns så jäkla bekant, som att man varit där… för längesen….

Earth | Time Lapse View from Space, Fly Over | NASA, ISS from Michael König on Vimeo.

Time lapse sequences of photographs taken by the crew of expeditions
28 & 29 onboard the International Space Station from August to October,
2011, who to my knowledge shot these pictures at an altitude of around 350 km. All credit goes to them. I intend to upload a FullHD-version presently.

[kolla i helskärm, ha högtalare på…]
Goodnight everybody, everywhere….   (mer…)

Webbkameror i vargtimmen.

tisdag, 15 november, 2011

visby_ground zero_webcam

Vaknar upp strax efter tre, på natten, en del kallar det morgon, men ingen är vaken, så det måste tillhöra natten. Har inte ens slagit av datorn. Måste ha somnat efter pizzan igår kväll. På skärmen möts jag av vårt eget ”ground zero”, en webcam över arbetet med vårt nya Stora torg här i Visby. De verkar aldrig bli klara, har stött på gamla medeltida avloppstunnlar, med skelett i. Så fort man sätter ned spaden i denna stad så visst stöter man på några benbitar. Det ska man rapportera till Länsstyrelsen, men de flesta håller tyst med det. Annars kommer de och gräver och inhägnar, stänger av trädgården. Länsmuseet får aldrig nog med skelett. Jag kan förstå passionen för dom. Jag ska själv bli ett. Detta på en ö som alltså helt består av gamla döda djurrester från havets botten, ca 60 miljoner år sen… från ekvatorn. Det känns lite kusligt på morgonen. En halv liter mjölk, en magnesium, ett par nyponpiller, en cigarett, kaffe. Allt gjort på gamla återanvända och kraftigt begagnade beståndsdelar. Det fungerar, känner hur signalsubstanserna drar igång det gamla klockverket. Signalsubstanser från en gammal dinosaurie. Men det fungerar. Kroppen vecklar ut sig som en en sån där kinesisk snäcka som det poppar ut en hel trädgård ur.

(mer…)

Equal to nothing

torsdag, 10 november, 2011

velocity equal to zero

For no apparent reason, but feeling out of place, he could threw himself under a couch, lay there until all blown over, then emerging completely fearless and born again … For him ”NOTHING” was an opportunity… a reset.

N O T H I N G   T O   I T   P I C T U R E   S T O R Y  ..  # 2  ..   ..   ..   

 

Konstpaus

måndag, 17 oktober, 2011

Mobilkamera Samsung GT-S5230, Photoshop CS5. Gunnar Ekelöf, Brian Eno. Ett hopkok av Zigge Holmgren runt Björn Hammarströms vernissage i Visby hösten 2011 rakt upp och ner, som en fluga som försöker hålla sig upprätt i taket. Något av en pastisch på SVT:s gamla ”konstpauser”…

 

.
.
.
(tips:  aktivera HD och fullskärm)

THE LAWN

onsdag, 14 september, 2011

                                                                       TODAY'S PICTURE STORY

One of, well maybe our last pleasure in life, was now the innocent joy of smoking together in the garden. The house we rented offered a well maintained lawn framed by walls covered with a jungle of ivy, though it was tormented by a relentless sun. Later in the evening, sheltered by the dark and the tender cool of the night, we sneaked out, rolled, licked the glue and…  puffed away, under silence. After all, she was my wife. This carefree routine went on for several nights when one day,  the weed had turned yellow. It slightly horrified me as well as Barbara.

N O T H I N G   T O   I T   P I C T U R E   S T O R Y 

Afterlife

tisdag, 2 november, 2010


Ofiltrerad slump, bitar av havsbotten från ekvatorn, som idag är Gotland, tillbaka i en pöl av vatten. Allt man går på är skeletten av djur som dött och sjunkit till botten för 400 miljoner år sen och bildat denna kalksten som här tryckts upp ur havet av kontinentalsockel förskjutningen. Hela ringmuren runt Visby, inget annat än ett oändligt antal staplade djur… Inte en vanlig knot som i Stockholm och övriga fastlandet, fritt från gnejs och granit. Vattnet vi får ur våra kranar innehåller också slam från dessa djur. De säger att det är nyttigt med detta basiska vatten. Surt vatten alstrar sjukdomar.

(mer…)

Kartläggning av trädgården by night

tisdag, 2 november, 2010

När det är fullmåne glittrar hela trädgården som av silver. Svart silver med inslag av slöjor av blått dis och glittrande stjärnor. Kanske beror på mitt synfel men det är sanslöst vackert. Inte ett löv rör sig, det är fullkomligt tyst. Ligger man i däckstolen vänjer man sig vid mörkret efter en tid.

.

En bild av ett buddhistiskt tempel har börjat tona fram på klintens vägg av murgröna, en svag men ändå urskiljbar skugga från en tidigare dold lampa långt borta. Fotona blev också kolsvarta men jag lyckades pressa fram templet digitalt. Bit för bit kunde läggas till av mörkret tills det bildade… en bild. Som bilder av Mars från de första sonderna. Överlappande bilder. Var tvungen att hitta på ett nytt nattligt nöje efter att astronauten Anders Fugelsang sa att man inte kan se Challenger på nätterna, möjligen i gryning och skymning. Jag hade tidigare roat mig att ligga i däckstolen och spana efter satelliter på natthimlen. Jävla Fugelsang.

.