THE PICNIC

2 september, 2016

cartoon by Zigge Holmgren (on ISSUU, Sept. 01, 2016)

Barn är lite hemska på så vis

18 maj, 2016

snäckor trädgården 160515 DET 450

Har ägnat eftermiddagen till att rädda snäckor frÃ¥n att bli ihjältrampade. Det känns som en plats i skärselden när man olyckligtvis krasar sönder dom i mörkret under nattliga rökpauser i trädgÃ¥rden. Men främst tror jag likt ett barn att detta genererar mÃ¥nga poäng i himmelen… ja det förstnämnda alltsÃ¥. Det är fullt upp just nu, räddar massor av jättehumlor som irrar sig in i huset vare dag. High score pÃ¥ dom.

Fick som snoris ett luftgevär av farsan. Först sköt jag en blodigel. Sen blev det en humla. Sen.. en liten sparv som satt i ett träd. Den ramlade ned skadskjuten pÃ¥ marken. Jag insÃ¥g nu mitt hemska dÃ¥d, Ã¥ngrade mig nu, men hade ändÃ¥ mod att ladda om och gÃ¥ fram och skjuta den i huvudet… DÃ¥ kom barnvakten ut och skrek ”Du skjuter väl inte fÃ¥glar!?!?!”. Ögonblicklig barnÃ¥ngest. Har sen dess inte kunnat gÃ¥ pÃ¥ myror och gör hjärtmassage pÃ¥ rabbisar som spelar döda.. gör nu allt för att gottgöra den skada jag lyckades Ã¥samka pÃ¥ nÃ¥gra minuter. Barn är lite hemska pÃ¥ sÃ¥ vis. Men snabba till insikt.

Man är bäst som snoris.

27 april, 2016

otties_bird_1999
Min dotter Otties fÃ¥gel, 1999 (5 Ã¥r gammal). Det blir pÃ¥ nÃ¥got vis aldrig bättre än när man var snoris. Barnen hade en utställning där pÃ¥ dagis och det var en av de bättre jag varit pÃ¥, helt uppriktigt. Berättade det för fröknarna, men man blir liksom inte tagen pÃ¥ allvar… ”Det tar lÃ¥ng tid att bli ung”,  * Picasso.

Zigge och Annika har ont i magen.

4 november, 2015

ANIM ONT I MAGEN

ZIGGE & ANNIKA HAR ONT I MAGEN. (GIF frÃ¥n 2000). Ultrakort berättarform och inte fullt lika schizzad och repetitiv som de vanliga helvetesgiffarna.. Handlingen aningens klurig. Men det rör sig om en Alvedon… Var tänkt som längre story, men det blev bara en trailer! Möjligen cliffhanger!!

TERROR, om att bränna gummi ute i obygden

8 mars, 2015


Burning rubber in the middle of nowhere.

Jag och Annika åkte pÃ¥ en lite omtumlande studieresa och kollade in vÃ¥r lokale hjälte Rickard Nilsson med sin TERROR TRAKTOR!! Traktorslalom! Det var oerhört varmt den där dagen. Allt blir lite surrealistiskt… Som gammal stockholmskille stod jag där och undrade jag lite över hur jag hamnat här… Men han är säker, han Rickard! Det blev en liten film ocksÃ¥. [kolla i HELSKÄRM & HD]

Små dofter som öppnar upp minnet på vid gavel

8 mars, 2015


Monica Zetterlund – En gÃ¥ng i Stockholm, Melodifestivalen 1963.

Det är märkligt hur alla de där lukterna dyker upp ur luktminnet när man ser det här, lukten av läder från puffdynorna man satt på, mammas och pappas lördagswhisky, mammas parfym, det inoljade teakbordet, en lätt dammighet från de stora gardinerna, det stora praktverket Nordisk Familjebok i bokhyllan, pappas Scotch rullband. Även grammofonen luktade. Vinylen, trappuppgången, lukten av hiss. Korvståndet. Blöt asfalt efter regnet. Nyklippt gräs. Tunnelbanan som luktade el. 

Varje sån doftassociation kan trigga igång en massa minnen man trodde att man glömt. Fast nu var det ju tvärtom. Det verkar funka åt båda hållen.

 

Redan som liten, om ”tankspriddhet”

16 december, 2014

stuvsta - faster harrieth, <a href=
Stuvsta 1955, Julafton. Faster Harrieth, farfar Ernst, Anne-Lise, mamma och lille Zigge… Jag ser redan här ut att vara nÃ¥gon annanstans… Far Away Eyes.

Ja, till slut blir det där med tankspriddhet nÃ¥got som präglar hela ens liv… rent av yrkesval osv… ”Redan som liten…” blir till ett försvar för ens förmÃ¥ga att glömma tid och rum, inte alltid sÃ¥ populärt bland ens medmänniskor, där man ofta blir ansedd som slarvig. Fast det egentligen är en tillgÃ¥ng, för en bättre värld egentligen! En form av minimeditation, att vila i sig själv….

Well, redan som liten sa pappa att jag var sÃ¥ tankspridd, lite ”bohemisk”. Detta slutade med basker, konstskolor, vin, kvinnor och sÃ¥ng och pÃ¥ den vägen är det. Anar en viss form av prägling frÃ¥n ens föräldrar. Med tiden inser man fördelar med att vara accepterad som tankspridd, bohem och konstnär. Baskern blir ett slags attribut, som en lapp i pannan, som folk förstÃ¥r som att ”… jaja, han är tankspridd bohem, det fÃ¥r gÃ¥ för den här gÃ¥ngen”. Vill inte pÃ¥stÃ¥ att man utnyttjat detta men misstänker att man lÃ¥ngsamt glider in i denna roll, denna personlighet och livshÃ¥llning.

Som sagt, redan som liten gav sig denna egenhet tillkänna. En morgon kom jag till skolan, stod pÃ¥ den stora skolgÃ¥rden. Ensam. Inte en kotte. Var var alla?? Jag kunde inte begripa detta, inga tecken pÃ¥ atomkrig, men varför skulle alla försova sig utom jag?? Mysteriet var olösligt med tilltagande panik över vad som skulle kunna ha hänt. Jag väntade, och väntade, där med min lilla skolväska. Ingen kom. Jag vet inte hur det gick till, men till slut gick det upp för mig att det var lördag… Det är i sÃ¥na ögonblick man fÃ¥r en form av inblick i livets fyrkantighet och inrutade allvar. Där det uppstÃ¥r roligheter alldeles av sig självt. Och glädjen över att kunna vandra hem igen och vara ledig! Det där lilla tomrummet, ett litet mini-nirvana, som blir till en tillgÃ¥ng. En möjlighet.

Se även bildspel på:  I might reach Nirvana tonight

Tankspriddas Riksförbund:   http://www.tankspridd.se/

.

Vargarna och fåren

14 september, 2014

Nu har jag vattenkammad varit i vallokalen igen. Det är alltid lika spännande med den enorma högtidligheten och rigorösa dramaturgin därinne. Denna gÃ¥ng, ”supervalÃ¥ret”, ville jag falla in bland de vallade fÃ¥ren. Jag tar av mig solglasögonen. Man rör sig lite lÃ¥ngsammare, skrider, gör ansiktet till ett oigenkännligt ”JASÃ…”, totalt likgiltig, det avslöjas inget i mitt ansikte om vad jag röstar pÃ¥. Väl framme vid själva altaret med röstlängderna, ett knappt märkbart ”… heeej”.. och sÃ¥ presenterar man lapparna – röstkort, ID och kuverten, med den vanliga osäkerheten – Ã¥t vilket hÃ¥ll ska de ligga?? Kan jag bli ogiltig??

Röstlängden verkade ok, men det visade sig att en del människor var märkta med svart – ”Vilka är det?”… viskar man. Man minns genast att man busade lite förra röstningen, lite uppsluppen kanske, och man funderar sÃ¥ smÃ¥tt pÃ¥ om det ska komma ”Nja alltsÃ¥ Zigge, du gjorde dig lite rolig över allt det här superallvarliga förra gÃ¥ngen sÃ¥ tyvärr.. ja vi har vÃ¥ra regler… tyvärr”… Men det gick bra igen. En vit i den vita springan. OK. En gul i den gula springan. Jo jag förstÃ¥r. Det sÃ¥g korrekt ut. Jag nickar, ler, fÃ¥r leende tillbaka ”Det gick ju fint Zigge!”. Jag är 7 Ã¥r igen. Räknar med guldstjärna. Och imorgon är allt som vanligt igen. Oavsett vilka som vinner. Vargarna och fÃ¥ren.

Läs mer »

BUNKER ART – tribute to Marguerite Duras

30 april, 2014


Photo & editing: Zigge Holmgren 20140430.      Music: Arvo Pärt, ”St. John Passion – Passio”.

spiriti custodi

30 april, 2014

bunker angels
Överallt, genom alla tider och i olika förklädnader visar de sig ibland, frÃ¥n det gamla fallna Persiens ruiner, över Pharaos pyramider, Lazarus krypta, Hitlers bunker, Vinterkriget i Tibet, Sarajevo och nu fram till Bungenäs sönderskjutna spillror….