Idag kom det ett glatt grattis-mejl om att jag vunnit 1:a pris i en tävling om ”Vem som har det bästa morgonrufset” i tidningen Vi i Villa! Troligen Sveriges största tidning. Och vilken tävling… men där trängdes jag till slut med min aparta inskickade digitala hybrid bland rufsiga radhuskids, utan ambition att vinna förstÃ¥s.. ähum.. Men mitt självporträtt passade in rätt bra tyckte jag, gamla och barn har mÃ¥nga drag gemensamt. Den gamle mannens pojkkluriga einsteinblick. Och sÃ¥ rufset. Vecket i pannan. Den kvinnliga juryn började säkert producera mjölk eller nÃ¥t direkt. Det är metaforer för intelligens och virilitet i dagens tabloidsemantik, som att jag just gjort det pÃ¥ morgonkanten. Kidsen har inget att sätta emot. Ingen ska komma och pÃ¥stÃ¥ att kids är sÃ¥ smarta, de säger bara vad de tycker, det slutar vi med när vi blir äldre… SÃ¥ jag vann pÃ¥ det. Bästa rufset i Sverige, i alla fall i villor. Det här slÃ¥r min silverplakett i en sportlovsturnering i schack för 100 Ã¥r sedan. Och Guldgrodan.
I mejlet berätta
s att jag ska fÃ¥ fina uppfräschningsprodukter frÃ¥n Barnängen. Jag skrev och tackade i ett uppsluppet ”Tack, sÃ¥ otroligt oväntat, jag kommer att fÃ¥ mycket nytta av era produkter, ser fram emot detta!”. Men det är ju lättare att ta bort rynkor i Photoshop, eller lägga till… jag sÃ¥g pÃ¥ en Tikka Masala burk häromdagen, ”BEST BEFORE END”. Bäst just före slutet?? NÃ¥väl, jag tar detta som en tapperhetsmedalj efter 56 Ã¥rs slit med ett hÃ¥r som ser ut som Svinto oavsett hur man beter sig, men kanske beror pÃ¥ att jag hela min tid som ungkarl tvättade hÃ¥ret och allt annat med Yes…
IgÃ¥r var det ett sÃ¥nt här populärvetenskapligt TV-program där man snabbt bevisar att de som har kul lever längre, genom att sätta upp tvÃ¥ lÃ¥dor med möss och sÃ¥gspÃ¥n. Men i den ena lÃ¥dan finns det stimulerande redskap som rör, klätterställningar, och hjul att springa i. Mössen som underhÃ¥ller sig febrilt med redskapen och kryper i tunnlar bildar hela tiden nya hjärnceller, blir gladare, friskare och lever längre. De andra med bara sÃ¥gspÃ¥n tacklar av direkt, blir dumma och dör. SÃ¥na som skulle äta hamburgare till frukost, lunch och middag och kräkas pÃ¥ kameran. Jag frÃ¥gade min fru som höll pÃ¥ att somna i sängen bredvid mig, vilken lÃ¥da vi var i. Vi har ju inga ribbstolar pÃ¥ väggarna och kryper inte i rör men… ekorrhjulet dÃ¥?
Etiketter: ålderdom, Barnängen, bäst efter, bäst före, Bildkonst, blöjkrämer, Einstein, Foto, hälsa, meningslös, morgonrufs, Porträtt, POST-ART, recycling, rufs, slösa med tid, stimulans
Ja outgrundliga äro Herrens vägar. Nu är du på toppen av din karriär med denna utnämning! Grattis till priset och priserna
)))
Ja i sanning ett gudomligt ingripande… Vad är IDOL jämfört med det här!??
Och inte behöver du åka Vasaloppet heller efter denna medalj!
För tredje gÃ¥ngen i livet har du fÃ¥tt en utmärkelse. Det är försÃ¥ts pÃ¥ tiden, när du nu närmare dig de sextio. Villaägare dessutom. Betänk dÃ¥ följande citat som jag stötte pÃ¥ för nÃ¥gra dagar sedan. Det pekar pÃ¥ lite nya perspektiv i ”vad det handlar om”
FRAMGÅNGEN ÄR ROTEN TILL MISSLYCKANDET
Haha, ja det är ett fint korsstygnsbroderi att ha i köket ovanför spishällen. Lika bra att ligga pÃ¥ sofflocket. Ligger man lÃ¥gt med noll ambition kan inget hända. Det är riktigt. Tanken är tilldragande och vagt buddhistisk. Idealet är förstÃ¥s det absoluta nollet. Det finns dock inget stopp för människans materiella girighet, eller vetgirighet. BÃ¥da lär störta oss i kosmos slamsugning. Jag hoppas att det är det du menar…