Innan ögonblicket

Kejsarspira

Fånga ögonblicket, fånga dagen, lev i nuet, preserve the moment, cease the day… carpe diem… är tröttsamt i långa loppet. Livet ser inte ut så. Vårt eget ego förskjuter tidslinjen. När vi är framme har vi redan passerat. För en fotograf kan ögonblicket plötsligt vara där, har att göra med saker som händer plötsligt, ett sällsynt flyktigt ögonblick av fasa eller munter familjetillställning, en öppning i molnen efter ett åskväder över Manhattan som får alla skyskrapor att bada i orange sken mot en svart himmel i några sekunder, det sker bara en gång vartannat år kanske, och det finns fotografer som ligger och väntar på det där ögonblicket, att det ska dyka upp och då är han beredd.

Ju äldre jag blir har dessa ögonblick när jag rycker fram kameran oftast att göra med helt stillastående saker, som milt leende lätt låter sig fångas. Som en nästan kolsvart hall om natten när alla ligger och sover, med några burkar och lite skräp som syns i det disiga morgonljuset, men det blir alltmer blommor och växter i trädgården i digitalkameran. Fast jag vet sällan vad jag ska göra med mina blombilder. Det finns ingen poäng i att titta på dom. Eller att visa dom. Det roar mig att de inte har någon funktion. Naturen betyder ingenting. Den kråmar sig inte och gör sig till. Även om den framstår som det enda riktiga mer och mer. Det enda riktigt verkliga och beständiga. Den saknar tid. Det här verkar stå i proportionellt förhållande till åldern. Grejer som står stilla. Ett stillastående som påminner om ett ”nu”. Det passar bra. Man behöver inte ligga och lura och smyga sig på blommor.

Morgondagg

Det stillastående fotot har en sällsynt och lite kuslig förmåga att frysa ett ögonblick som inget sinne klarar av. Det är ibland en känsla av overklighet, man undrar om det verkligen hänt, det står utanför ens förmåga att leva i nuet, vilket är en stor och eländig myt som är svår att frigöra sig från för mänskligheten. Det tjatas om det som österländsk visdom, men det går inte, så fort man tänkt tanken har ögonblicket passerat. Bättre att ta vara på känslan ”innan”, ”innan” är en mycket längre tid. En del innankänslor kan vara ett bra tag. Innan varar så pass länge att vi hinner njuta av den. Själva höjdpunkten är otydlig och ofta över innan vi hann se det ordentligt, upplevelsen uteblev rent av. Innan själva klimaxen, innan det bästa är det som allra bäst.

Fredagseftermiddagen innan helgen, precis innan orgasmen, vårens första värmande solstrålar när den sista snön smälter och allt gammalt grus sopas upp av energiskt gula sopbilar, barnets förväntan på julaftonsmorgonen, glädjen innan semesterresan, innan den fantastiska middagen, innan dejten med den där kvinnan. Den är längre och går att suga på som en karamell. Mitt inne i nuet upplever vi inte det vi såg fram emot, mitt inne i det är vi upptagna av att tänka på annat, hur vi blir uppfattade och vad vi ska göra sen… vi är borta, bredvid, på sidan om ögonblicket. Det bästa är alltid innan det bästa….

Farfars far Olof poserande i sin trädgård.Farfars far Olof, värdigt poserande för sitt förevigande i sin trädgård, innan han blev en del av den själv. Preserving the moment in the descending sun. Nu i min blogg. Det fungerade! Hej Olof!

Nuet är sen en tid förberett. Nuet vilar också tryggt i det som verkar dött. Framtiden har en självklar plats där också. Nuet är en samling tid av allt, en omöjlighet om man inte kan se runt hörnet. Men i det vi tror oss se i nuet, skeendet, lurar nu en föraning om att det ska bli vår och sommar igen, att kosmos och vår jord verkligen fungerar, ännu en gång, och kommer fram under snön. Jag ryckte fram min kamera så fort jag såg en av mina favoriter i trädgården, Kejsarspiran. Den har ännu inte fått sin långa ståndare, själva spiran, men den är förberedd. Den ser rent av tropisk ut där den hade krupit fram genom snön. Ser helt fräsch ut där den legat och tryckt hela vintern i skydd av glömska och mörker.

Naturen är på ett sätt alltid mer i nuet än tänkande varelser, där pågår förnyelsen ständigt i ett tydligare presens. Den tänker inte efter. Den letar inte efter kameran för att föreviga ögonblicket, som mammor som ska filma och fotografera allt, arkivera ens dotters alla avslutningar och födelsedagar, så att det verkligen ser ut sen i backspegeln som att man har levt, man hade ett liv, jag levde. Detta gör självklart att man kan missa eventuella nu-upplevelser, eller i bästa fall, just innan… Jämför ordet ”innan” med ”efteråt”, jag tror ”innan” skulle vinna klart i en omröstning om det ”bästa i livet”.

FOTNOT: De enda gångerna man är väldigt nära nuet är när man har sex eller spelar tennis, och bara stirrar på den där bollen. Man tänker inte på vad man ska ha till middag, bara följer bollen, det är en form av västerländsk meditation. ”Nu” är närmast ett nolläge, Nirvana. För oss vanliga dödliga innebär det att man troligen redan är död, alltså gått ur tiden! Ett underbart uttryck, gör döden något ljusare och mer vettig, som en framgång, utveckling.

Publicerat av

Zigge

Till vardags konstnär och grafisk illusionist på POST-ART porträtt ateljé (www.post-art.se) och DNA-ART (www.dna-art.se). “När man minst anar det så går det som det går”. (Ingemar Johansson)

9 reaktioner till “Innan ögonblicket”

  1. Du är cool tycker jag! Men du har fel när det gäller dina bilder – att dom inte är till någon nytta alltså.Kejsarspiran är ju helt förtrollande! Kan inget om blomväxter just men ditt foto är ju magnifikt.

    Att sedan jämföra sex och spela tennis och babbla mest om tennisbollen tar jag som ett tillfälligt sjunk 😉
    Hälsar
    Susan

    1. Ja du har nog rätt, det ”vackra” är vårt sista tabu… ; ) Det skitiga och komplicerade har ju inte nödvändigtvis mer substans. Men jag får allt mer en dragning till det det till synes meningslösa, det upprepande triviala. Men det ”vackra” är inte lätt. Vackra blombilder är för mormor.

  2. Hi bro!
    När ska du börja publiceras i tidningen? En krönika som glädjer människor tycker jag vore på sin plats. Som vanligt tänkvärt och givande. Zigge jag uppskattar din livserfarenhet. Tack!

    1. Thanks bro…. ; ) Ja när man tänkt klart alla tankar är man tillbaka på ruta 1, men med ett helt annat landskap. Det ser ut som ett stort skämt då detta oftast uppträder i livets senare skede. Det är också de små katastroferna i ens liv som verkar ge näring och syre till någon form av klarhet. Det hela ser ut som ett uppsamlingsheat i en taskig TV-show där några går vidare till finalen, hela tiden! I detta spel är det inte vinst varje gång, men alla blir vinnare till slut.

  3. Gamle syndare! Har stort nöje av dina tankar om nuets undflyende natur. Du börjar alltmer påminna om en av karaktärernai Singers romaner: mannen som gör bot för alla de lustar som tillfälligheter frestat honom med i ’begärets eld’, och tillslut försvinner ur vår värld som en dybbuk – en judisk ande.
    Själv tror jag att det upplevda jaget också är på väg bort; börjar luta åt buddhisternas ’anatman’, det icke-jag illusionernas värld förser oss med som ett slags virtuellt verktug. Ett påhittat jag som får oss att tro på ett stabilt centrum i den ’jagtunnel’ den tyske filosofen Metzinger talar om.
    Fast nu är det fredag em och jag ska hem och dricka några goda tjeckiska öl, kroppen ska ju ha sitt!
    Fina foton, för övrigt.
    Hans.

  4. Jag älskar dina formulerade tankar – en fröjd är det att inte som vanligt Ögna, utan faktiskt vilja Läsa en text… Jag vill och behöver inte hålla med om allt /tennis/ men det gskänker mig stor glädje att för en gångs skull ägna en text långsamhet. Jo, en tidningskrönika vore vi värda!

    1. Tack Eva. Man kan tycka vad man vill om tennis men det är en form av modern meditation att följa en boll på det viset, Huvudet blir helt väck, tömt. Tömt på brusande tankar. Det påminner om ett stillastående, ett mindre Nirvana här på jorden, när vi för ett ögonblick glömmer oss själva, men tennis är utbytbart mot något annat, en spårvagn a som studsar fram och tillbaka t.ex. över nätet, men det skulle inte skänka samma ro tror jag. Man skulle kunna skriva om att älska med sin partner, men jag ger mig fan på att man är upptagen av tankar runt ens personlighet och performance, det är t.ex helt möjligt att rulla köttbullar samtidigt som när man knullar. Så tennis, eller andra bollsporter är det jag kommer att tänka på. Klättra i berg förstås! Då tänker man inte på vad man ska ha till middag!

Lämna ett svar till Hans-Olof SellmanAvbryt svar