{"id":2,"date":"2009-02-28T16:02:02","date_gmt":"2009-02-28T15:02:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.blogg.zigge.se\/?page_id=2"},"modified":"2009-03-19T22:44:02","modified_gmt":"2009-03-19T21:44:02","slug":"om","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.me-we.me\/?page_id=2","title":{"rendered":"Om ”mig”"},"content":{"rendered":"

\"z-linne-detail\"<\/a>F\u00f6rsta person singularis. ”Jag”. Tittar man l\u00e4nge p\u00e5 det ser det konstigt ut.<\/strong>\u00a0Engelskans ”I” ser mer uppr\u00e4tt och\u00a0rakryggat ut. Det skulle kunna vara v\u00e4rldens kortaste dikt, men lite\u00a0uttrycksl\u00f6st, saknar dramaturgi.\u00a0L\u00e4gger man till f\u00f6rsta person pluralis blir det genast mer sp\u00e4nnande\u00a0– ”Me, we”\u00a0som st\u00e5r som n\u00e5got slags v\u00e4rldsrekord i diktning, av Muhammed Ali. Ali antyder att hans framg\u00e5ng (me [mi:]) egentligen \u00e4r v\u00e5r (we [wi:]), vi \u00e4r endast m\u00e5nga jag, ett jag i plural. En \u00e4ndl\u00f6s cirkel av enhet och harmoni. Detta syns\u00e4tt suddar ut de traditionella kontrasterna mellan det individuella och gruppen eller samh\u00e4llet. Ungef\u00e4r som myror. Eller japaner. De verkar inte ha s\u00e5 utpr\u00e4glade egon utan g\u00f6r allt i flock. Att g\u00f6ra n\u00e5got sj\u00e4lv verkar suspekt. Sj\u00e4lv\u00f6mkan och nordiskt sv\u00e5rmod i skogen existerar inte. Fixerandet vid jaget skapar behov och g\u00f6r oss mer ben\u00e4gna till in\u00e5tv\u00e4ndhet\u00a0och bakfylla. Japaner \u00e4r aldrig bakfulla.<\/p>\n

\u00c4r man l\u00e5st i sitt jag kan man f\u00e5 f\u00f6r sig att man \u00e4r unik, man vill visa upp sig, g\u00f6ra karri\u00e4r, man skapar n\u00e5got helt nytt, fr\u00e5n TV\u00c5 TOMMA H\u00c4NDER. Det \u00e4r fint. N\u00e4r vi egentligen \u00e4r en produkt av allt fr\u00e5n gasmolnet i kosmos till morfar som smygs\u00f6p i pannrummet i k\u00e4llaren. Sen l\u00e5nar man lite h\u00e4r och d\u00e4r, s\u00e4tter ihop\u00a0legobitarna p\u00e5 nytt och kallar det \u201cMorbid abstraktion\u201d, och s\u00e5 har man identiteten spikad. ”Jag fick en id\u00e9, den bara kom”. Med kungar \u00e4r det annorlunda, de g\u00e5r runt med f\u00f6rest\u00e4llningen att de \u00e4r pluralis, f\u00f6rsta person pluralis, dom \u00e4r \u201cvi\u201d. Man duar inte s\u00e5na.\u00a0En kung p\u00e5st\u00e5r sig vara hela\u00a0folket. En oerh\u00f6rd f\u00f6rdel att aldrig beh\u00f6va ansvara f\u00f6r tabbar som beg\u00e5s, om man \u00e4r i pluralis. ”Det var dom!”. Ungef\u00e4r som ett aktiebolag. Eller myror, eller japaner. Man \u00e4r inte personligt ansvarig.\u00a0Man sprider ansvarsb\u00f6rdan. Man kan glida undan lite och l\u00e5ta andra ta sm\u00e4llarna.<\/p>\n

\"divider\"<\/p>\n

\n

<\/a><\/p>\n

Ja, det d\u00e4r gasmolnet. Den Kaotiska Processen fortg\u00e5r \u00e4n idag n\u00e4r vi blandas med varandra genom fortplantningen. \u00c4ven om man \u00e4r en v\u00e4ldigt speciell person s\u00e5 \u00e4r man v\u00e4ldigt n\u00e4ra en pr\u00e4stkrage genetiskt. Vid experiment har man korsat m\u00e4nniska med pr\u00e4stkrage, och det b\u00f6rjade v\u00e4xa i labbet, men man avbr\u00f6t av ”etiska sk\u00e4l”…\u00a0lite trist, jag tyckte det l\u00e4t sp\u00e4nnande. Vi har alla en bit Hitler i oss, inte bara om vi har ful mustasch eller g\u00e5tt p\u00e5 konstskola, men \u00e4ven Jesus och Buddha. Och en bit Sharon Stone. Ja en del i alla fall. Men ett buddhistiskt syns\u00e4tt s\u00e4ger ocks\u00e5 att du inte \u00e4r n\u00e5gonting av detta, inte ditt namn, inte din kropp, inte ens dina tankar och k\u00e4nslor, men du kan se ”dig sj\u00e4lv”, du \u00e4r det lilla gyllene s\u00e4deskornet, mitt inne i huvudet, som ser att du \u00e4r arg, men sj\u00e4lv \u00e4r op\u00e5verkat, bara iakttagande… men samtidigt allts\u00e5 – \u00e4r man ALLT som finns p\u00e5 denna jorden, och \u00e4ven bortom den.<\/p>\n

Vi kan anta att Hitler pissade in sitt revir i havet ett antal g\u00e5nger, likas\u00e5 Jesus men inte lika revirm\u00e4ssigt. Dessa molekyler spreds snabbt i vattnet men\u00a0antalet atomer var i ofantliga m\u00e4ngder, s\u00e5 m\u00e5nga att i\u00a0varje liten droppe i havet finns det fortfarande tusentals, kanske miljoner atomer kvar. Dessa g\u00e5r upp i moln och faller ned som regn, \u00f6verallt. Jesus och Hitler finns i vattenkranen. Vi dricker dom till frukost. Vi \u00e4ter dom i en varmkorv. I en \u00e5terst\u00e4llare eller medicin vill man helst ha mest Jesus. Hitler vill vi aldrig ha, fr\u00e5gan st\u00e5r kvar vem som pinkade mest i havet. Hela v\u00e5r kropp \u00e4r uppbyggd av stolta men v\u00e4ldigt gamla begagnade molekyler, recycling. Till l\u00e5ns tyv\u00e4rr. Gandhi\u2026. Kleopatra\u2026 Wilhelm Sj\u00f6fararen, Djinghis Khan, Snorre Sturlason (det \u00e4r aldrig vanliga b\u00f6nder i s\u00e5na h\u00e4r utsagor, m\u00f6jligtvis\u00a0den griniga k\u00e4rringen i tobaksaff\u00e4ren)\u2026 alla som svettats och byggt upp landet, r\u00f6jt i skogen, sotiga m\u00e4n som br\u00e4nnm\u00e4rkte kvinnor som drack varm Genever och dog i barns\u00e4ng. Detta medf\u00f6r ocks\u00e5 att \u00e4ven du finns hos alla p\u00e5 ett mer handfast s\u00e4tt \u00e4n bara i deras tankar.<\/p>\n

Och s\u00e5 direkt \u00f6ver till ”upphovsr\u00e4tt” – av ovanst\u00e5ende f\u00f6ljer att ingen eller inget \u00e4r unikt. Allt har redan h\u00e4nt. Vi \u00e4r som sena repriser som s\u00e4nds sent p\u00e5 natten n\u00e4r alla sover. F\u00f6rutom Mozart. Och Eddie Izzard. F\u00f6rr blev konstn\u00e4rer smickrade n\u00e4r folk l\u00e5nade av dom, n\u00e4r H\u00e4ndel l\u00e5nade\u00a0n\u00e5gra strofer av Mozart blev han s\u00e4kert smickrad\u2026 Just det… jag skulle ber\u00e4tta lite om mig sj\u00e4lv… Det \u00e4r som n\u00e4r man ska presentera sig p\u00e5 kurser, det \u00e4r obligatoriskt fast alla lider, runt bordet i tur och ordning med svettiga h\u00e4nder och alla ber\u00e4ttar om sina gamla knarkproblem men att det \u00e4r bra nu och s\u00e5.. och s\u00e5 kommer jag med ”… jag \u00e4r en helt vanlig kille som gillar l\u00e5nga skogspromenader och mysiga hemma kv\u00e4llar”, det blir tyst och sen s\u00e4ger n\u00e5gon att ”nu k\u00e4nner jag mig lite lurad h\u00e4r ass\u00e5…”… varf\u00f6r tror mig ingen?? Skulle n\u00e5gon ta mig p\u00e5 allvar om jag sa att jag var ”en sammansatt personlighet”? Vad jag ”heter”? Ocks\u00e5 en liten besynnerlighet. Mitt namn ska bestyrka min identitet, vem jag \u00e4r. Ungef\u00e4r som Tarsans n\u00e4stan bin\u00e4ra system ”Me Tarzan, you Jane, me Tarzan, you… Jane”… Man ska kunna s\u00f6ka mig, ropa p\u00e5 mig och viska \u00f6mt till mig. Det \u00e4r en kod. Kunde lika g\u00e4rna vara siffror. Men alla skulle vilja vara #1 d\u00e5, det funkar inte. Jag har f\u00e5tt ett annat dopnamn men kallas nu Zigge sen 1974. Men egentligen var det andra som kallade mig detta. Ungef\u00e4r som ryssarna s\u00e4ger \u201cDom kallar mig Vassilis\u201d. Det \u00e4r bra s\u00e5 mycket vettigare \u00e4n fransm\u00e4nnens \u201cJe m\u2019appelle Gerard\u2026\u201d, ungef\u00e4r som en stor klisteretikett i pannan. Det \u00e4r f\u00f6rresten en rasande tur att man inte g\u00e5r runt och s\u00e4ger ”Je m’appelle Gerard”…<\/p>\n

Avslutningsvis vill jag p\u00e5minna om v\u00e5r bortg\u00e5ngne egne hj\u00e4lte Ingemar Johanssons djupa vishetsord efter f\u00f6rlusten mot Floyd – \u201cN\u00e4r man minst anar det s\u00e5 g\u00e5r det som det g\u00e5r\u201d. Det \u00e4r stort ocks\u00e5. L\u00e4s det igen. Det \u00e4r tungt allts\u00e5… Det optimala korsstygnsbroderiet.<\/p>\n

Lite mer om vad jag g\u00f6r under projektl\u00e4nkarna.\u00a0<\/p>\n

zigge@me-we.me<\/span><\/a><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6rsta person singularis. ”Jag”. Tittar man l\u00e4nge p\u00e5 det ser det konstigt ut.\u00a0Engelskans ”I” ser mer uppr\u00e4tt och\u00a0rakryggat ut. Det skulle kunna vara v\u00e4rldens kortaste dikt, men lite\u00a0uttrycksl\u00f6st, saknar dramaturgi.\u00a0L\u00e4gger man till f\u00f6rsta person pluralis blir det genast mer sp\u00e4nnande\u00a0– ”Me, we”\u00a0som st\u00e5r som n\u00e5got slags v\u00e4rldsrekord i diktning, av Muhammed Ali. Ali antyder att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Om ”mig”<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_post_was_ever_published":false,"footnotes":""},"class_list":["post-2","page","type-page","status-publish","hentry"],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/PthEr-2","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2"}],"version-history":[{"count":158,"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8,"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2\/revisions\/8"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.me-we.me\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}