Författare: Zigge

Till vardags konstnär och grafisk illusionist på POST-ART porträtt ateljé (www.post-art.se) och DNA-ART (www.dna-art.se). “När man minst anar det så går det som det går”. (Ingemar Johansson)

Superminimalism.

Världens sämsta film, ever. Vår bil. Liknar i mycket skolans SOLFILM. Kördes när majen var bakis. Men blir det riktigt dåligt så slår det över till bra. Hyper retro. Och se så befriande utan ljud… Klipper jag ihop alla mina taskiga snuttar kan det bli PARANORMAL ACTIVITY PROJECT. En riktig rysare. Tror inte jag vågar se den sen. Äh, det är väl bara att loopa denna så är det klart. Loopad minimalism. Superminimalism. Nanominimalism. Enkelhet… Buddhism and Mindfulness be damned… ”Cured my insomnia”. Tror denna typ av film är på väg tillbaka. Vi behöver den nu.

Tappad barnatro


Alliansen återuppfinner den nya kristendomsundervisningen. Väcker upp ideal vi trodde dött och har med maktens rätt tolkat och uppdaterat det kristna budskapet, dvs. sin egen barndoms söndagsskola och kristendomskunskap, och iklär sig idag med lätthet Jesus’ gestalt och säger åt alla Lasarus i landet, att ”Du kan visst gå!! Det är dags att uppdatera de lama Jesusbilderna.

.

När jag gick i lågstadiet hade vi en religiös fröken som lärde oss en psalm i veckan. Hon trampade sen på sin orgel medan alla sjöng veckans psalm. Vi vattenkammade vågade inte annat. Jesus gjorde mirakel, gick på vatten och kunde återuppväcka lama och döda. Jag massproducerade bilder i teckningshäftet från dessa bibliska sagor för barn och gjorde fröken glad och fick femma både i både Kristendom och Teckning.  Men fröken gjorde aldrig några djupdykningar i tolkningar och så utan höll sig till skolplanen. Jesus röjer bland månglarna i templet. Man hajade adrig varför. Men Jesus var i klass med vilken actionhjälte som helst. Vi hade ju inte ens Bruce Willis på den tiden. Guds son, beat that!

Jag har nu tappat min barnatro och jag har slutat betala medlemsavgiften till en kyrka som äger halva Sverige. Jag tror Jesus gillar det. Jag gillar fortfarande Jesus, men har ersatt skolplanscherna med blinkande madonnar och annan katolsk kitsch. Det är i alla fall lite barnsligt.

Alliansens mjukisvariant av Pol Pot-kunskap går mot en glidning av makten mot skrupellös kapitalism i ett förbluffande klassiskt manér. I själva verket är Sverige idag ett enda stort företag. Folkhemmet dränerat. Slipsen som nytt krucifix. Alliansen som det nya arbetarpartiet. Man har också skickligt fått många att tappa fokus helt och folk nöjer sig med falukorv och bredband samt en extra tusenlapp i plånboken, utan att undra var den kommer ifrån. Det är förlamande. Undernas tid är förbi. Stjärnorna kvittar det lika.

 .

.

Fabbo Blå firar midsommar

Pappa

Gotland. Midsommarafton. Vit skjorta. Utflykt. Det mesta är stängt, folk vill ju fira midsommar… Vi hittar slutligen ett stort utecafé, Fridhem, ”små grodorna” är redan igång. Fridhem anlades av den konstnärligt och religiöst lagda prinessean Eugenie som vurmade för de mindre bemedlade en gång i tiden. Det är vackra hus och omgivningar. Parkeringsplatser slut, folk parkerar sydländskt, alltså varsomhelst. Lummiga träd, hav, kvav hetta, dis. Jag ser några små flickor i vita spetsklänningar i högt gräs under de stora träden ovanför stranden. Det är fint, bra så, en perfekt bild, den behöver inte förevigas. Den gjorde mig nöjd med min midsommarafton.

Musiken tystnar, men kaffeserveringen har fått köer som till en rockfestival. Alla ska sitta ute såklart, inomhus är inte att tänka på, det är gott om plats där. Så tanter snor stolar från inneserveringen, flera håller bord därute. En ser väldigt pigg ut och jag väntar på att hon ska ta hela bordet med sig ut. En återhållen panik i luften. En man spiller kaffe över en tant, hela klänningen… men hade bråttom iväg, ingen ursäkt, ingen servett… säkert stockholmare… Kaffekön går ganska snabbt. Hela arrangemanget är roande på något vis. Jag tog en Cola och en räkmacka i gladpack. Vätan hade trängt in i tebrödet. Det är ok. Det är ju inte Ritz. Jag blir inte arg. Inte här, inte idag.

Fortsätt läsa Fabbo Blå firar midsommar

Grand Old Lady

Grand Old Lady - Lena Dahlström

Varje år på Öppna Ateljéer Gotland, den sista dagen, sent söndag eftermiddag, kommer alltid en överraskningsgäst, just när man trodde att alla åkt hem. Ofta är det en äldre kvinna som glider in som ett väsen, en älva eller en väldigt stilig dam, som Lena Dahlström, gammal konstnärinna på ön, en Grand Old Lady. Jag hann att slänga iväg ett par bilder, jag hade ju allt riggat fortfarande.

Vila sig i form


Stephen Hawking, fysiker och kosmolog, och pratar som de första datorspelen, ser inget gudomligt i livets uppkomst och evolution utan nöjer sig med ”Liv verkar med lätthet uppstå ur universum”. Matematiken förklarar allt. That’s it. Inget mer. Men i min värld ser jag ingen skillnad mellan en gammal Ford och tänkande materia och stjärnstoff. Därför är jag hobbyreligiös.

Gasmoln blir till planeter där det uppstår en massa livsformer, där alla är mer eller mindre släkt med varandra, vi har till 97,5% samma genetiska uppsättning som en schimpans, till 90% är vi som en påsklilja, till 50% som en Ford. Ganska basic. Samma byggstenar i stort sett. Det sitter lite löst här och där men det funkar för det mesta, heldöd emellanåt, men som alltid återuppstår. Jesus må ha varit först, men vår Ford upprepar mirakel på löpande band här i Visby. Inget konstigt heller kan tyckas. Vi har börjat vänja oss. Personality goes a long way.

Fortsätt läsa Vila sig i form

Favorit i repris

Ingen ville låta sig fotograferas för uppgiften, det årliga påskkortet. Så det fick bli en gammal favorit i repris, Internets och webbkamerans barndom, 1998 (Hagagatan, Stockholm)… vi skrattar alltid när vi ser den så den får hänga med i år också! Man blir glad när man ser den… Glad Påsk!

Tiden bor granne med grillen

Jag vaknar exakt den tidpunkt när jag sovit klart. Våra tider i huset bestäms sen i mycket av vår labrador, som är som en klocka. Hon har bestämda åsikter om när det är dags för mat, hångel eller promenad. Hon verkar må bra utav rutiner. Jag tror många gör det, även om de inte vill erkänna det. Idag trodde jag att jag gick upp tidigt, men så har det plötsligt blivit sommartid över natten. I rena upproret mot denna oförrätt som tvingas på en vare sig man vill eller inte, är klockan snart redan tre på eftermiddagen. Omräkningen till den reella tiden har börjat, ”ja just det egentligen bara två”, lik förbannat är det snart dags för mig att laga mat, jag hinner inte med att jobba alls idag, lika bra att ställa in. Denna omräkning fortsätter hela sommaren och sen när det blir dags för normaltid på höstkanten, så fortsätter det åt andra hållet, ”… har jag vunnit en timma eller förlorat?!?!.. vänta nu…”… Vi ligger i alla fall före USA. I alla fall sen någon bestämde att den riktigt riktiga tiden ligger i Greenwich. All annan tid är bara påhitt. Tiden ligger i Greenwich, alldeles stilla. Det är klart att det blir knas om den rör på sig.

Fortsätt läsa Tiden bor granne med grillen

Så jävla långt ifrån Visby.

David Fray – Bach Keyboard Concertos 

Låg i sängen i två nätter och såg denne otroligt vackre franske man spela Bach’s pianokonserter på den utmärkta TV-kanalen Axess, mest repetitioner, från 2008. Köpte plattan. Såg att videon fanns också. Får nöja mig med klippen på YouTube så länge på sömnlösa nätter..  ; )  Det enda jag ångrar i livet är att jag aldrig lärde mig spela piano. Jag har alltid varit avundsjuk på folk som spelar ihop, proffs. Men jag är hyfsad på tramporgeln, om jag druckit rödvin. Och det är ett tag sen… Turid tyckte iofs att jag var fantastisk på plastdunk, vit ca 25 liter, på en efterfest till Re:Orient… och det var ju inte lätt att hålla takten till hennes jojkande… två timmar säkert, hur gick det till, it’s unbegripable…  Anyway, i en snutt får man se honom sitta och spela i ett litet rum vid Sacre Coeur i Paris, jag vet exakt var det är. Just bredvid min dotters hotell, dit hon snart reser.  Det har vi kollat in på Google Earth där vi vandrade i Paris en natt. Allt verkar sig likt. Och Chez Chartier ligger kvar. Det gamla billiga matstället där man jämt var…

Un altro…


Bach Piano Concerto BWV 1055 A major   David Fray Mvt2 

Ett år på ön, triptyken, ett första test.

Triptyker/vepor/väggdekorationer för utom- och inomhusbruk med upphängning, kommer att finnas tillgängliga för inköp och beskådande under vår och sommar. Detta är en första utomhustest, filmen från en kall och grå vinterdag…. Testet har pågått i ett nästan års tid och de har bara blivit bättre med tiden! Till Öppna Ateljéer Gotland 17-20 maj kommer det att bli en ny upphängning. Den nuvarande förflyttas då till sovrummet!

www.slow-art.nu

 

Existentiellt evolutionsepos

The Tree of Life (2011), ännu en rulle i vår hemmabio, en Oscarsnominerad varje kväll. Bortom otroligt vacker, har aldrig sett något liknande. Tänker inte ens försöka ge mig på att kommentera den i större utsträckning. Bredvid Lars von Triers ”Melancholia” de bästa rullarna från 2011. För den hobbyreligiöse och smygandlige är detta en måstefilm. En film som inte tycker något, befriande fri från åsikter. Bortom sorglig. Bortom långsam. Jag såg den fastnaglad i en svävande säng. Ibland hörde jag hur jag svalde. Slogs av över hur bra den motsvarar allt det där folk i sina bästa ögonblick bara snuddar. Som något man tyckte sig se i ögonvrån. Filmen spelar upp sig mot min inre svarta duk, jag projiceras själv mot filmen, möter min tanke jag vet jag tänkte för 50.000 år sedan – något oerhört som är förväxlat med kärlek. Eller ondska. Eller likgiltighet. Alla ser sin egen film. I begynnelsen var Ordet. Det är svårt att prata efteråt. Det finns heller inget att tillägga. Inget att kommentera.

.

The Tree of Life (2011)   139 min  –  Drama  –  27 May 2011 (Sweden)
Director: Terrence Malick, Writer: Terrence Malick
Stars: Brad Pitt, Sean Penn and Jessica Chastain

The story centers around a family with three boys in the 1950s. The eldest son witnesses the loss of innocence.

Läs mer om Oscarsgalan på DN.SE
Läs mer om Tree of Life, Brad Pitt och Terrence Malick, och Melancholia på SVD.SE