Best before end


Idag kom det ett glatt grattis-mejl om att jag vunnit 1:a pris i en tävling om ”Vem som har det bästa morgonrufset” i tidningen Vi i Villa! Troligen Sveriges största tidning. Och vilken tävling… men där trängdes jag till slut med min aparta inskickade digitala hybrid bland rufsiga
radhuskids, utan ambition att vinna förstås.. ähum.. Men mitt självporträtt passade in rätt bra tyckte jag, gamla och barn har många drag gemensamt. Den gamle mannens pojkkluriga einsteinblick. Och så rufset. Vecket i pannan. Den kvinnliga juryn började säkert producera mjölk eller nåt direkt. Det är metaforer för intelligens och virilitet i dagens tabloidsemantik, som att jag just gjort det på morgonkanten. Kidsen har inget att sätta emot. Ingen ska komma och påstå att kids är så smarta, de säger bara vad de tycker, det slutar vi med när vi blir äldre… Så jag vann på det. Bästa rufset i Sverige, i alla fall i villor. Det här slår min silverplakett i en sportlovsturnering i schack för 100 år sedan. Och Guldgrodan.

I mejlet berättas att jag ska få fina uppfräschningsprodukter från Barnängen. Jag skrev och tackade i ett uppsluppet ”Tack, så otroligt oväntat, jag kommer att få mycket nytta av era produkter, ser fram emot detta!”. Men det är ju lättare att ta bort rynkor i Photoshop, eller lägga till… jag såg på en Tikka Masala burk häromdagen, ”BEST BEFORE END”. Bäst just före slutet?? Nåväl, jag tar detta som en tapperhetsmedalj efter 56 års slit med ett hår som ser ut som Svinto oavsett hur man beter sig, men kanske beror på att jag hela min tid som ungkarl tvättade håret och allt annat med Yes…

Igår var det ett sånt här populärvetenskapligt TV-program där man snabbt bevisar att de som har kul lever längre, genom att sätta upp två lådor med möss och sågspån. Men i den ena lådan finns det stimulerande redskap som rör, klätterställningar, och hjul att springa i. Mössen som underhåller sig febrilt med redskapen och kryper i tunnlar bildar hela tiden nya hjärnceller, blir gladare, friskare och lever längre. De andra med bara sågspån tacklar av direkt, blir dumma och dör. Såna som skulle äta hamburgare till frukost, lunch och middag och kräkas på kameran. Jag frågade min fru som höll på att somna i sängen bredvid mig, vilken låda vi var i. Vi har ju inga ribbstolar på väggarna och kryper inte i rör men… ekorrhjulet då?

Publicerat av

Zigge

Till vardags konstnär och grafisk illusionist på POST-ART porträtt ateljé (www.post-art.se) och DNA-ART (www.dna-art.se). “När man minst anar det så går det som det går”. (Ingemar Johansson)

5 reaktioner till “Best before end”

  1. Ja outgrundliga äro Herrens vägar. Nu är du på toppen av din karriär med denna utnämning! Grattis till priset och priserna ;-))))

  2. För tredje gången i livet har du fått en utmärkelse. Det är försåts på tiden, när du nu närmare dig de sextio. Villaägare dessutom. Betänk då följande citat som jag stötte på för några dagar sedan. Det pekar på lite nya perspektiv i ”vad det handlar om”

    FRAMGÅNGEN ÄR ROTEN TILL MISSLYCKANDET

    1. Haha, ja det är ett fint korsstygnsbroderi att ha i köket ovanför spishällen. Lika bra att ligga på sofflocket. Ligger man lågt med noll ambition kan inget hända. Det är riktigt. Tanken är tilldragande och vagt buddhistisk. Idealet är förstås det absoluta nollet. Det finns dock inget stopp för människans materiella girighet, eller vetgirighet. Båda lär störta oss i kosmos slamsugning. Jag hoppas att det är det du menar…

Lämna ett svar