Vådan av att gå upp för tidigt

nerdrum
Annonsen av Nerdrum på Facebook är ju genialisk, tänkte jag. Ett stilleben på en tegelsten.
Man vet inte om herr Nerdrum behagar skämta, jag tycker att det är roligt i alla fall. Kanske är han trött på att bli kallad romantiker av samtidskritiken, och kontrar nu med denna symbol för socialrealism, som väl också kallas tegelstensrealism typ filmaren Ken Loach. Det finns inget mer realistiskt än en tegelsten. Men när Nerdrum målar en vänds fördomarna inte bara om honom utan kanske även mot detta tings inneboende semantik.

Vi ser den första romantiska tegelstenen. Marknadsförd på Facebook bland dejtningsnätverk ”Hur fixar du en tjej?” och filmfrågesporter. Priset är väl inget att säga om, men kanske världens dyraste tegelsten. Som säljs på Facebook… Det är svårt att inte dra på mun och när jag såg att det fanns en knapp ”jag gillar detta” så spontantryckte jag på den. Tror inte jag just nu vill köpa verket men jag kan sluta gilla det när jag vill med ännu ett knapptryck. Gillar, gillar inte, gillar, gillar inte… ett lyft för Facebook… Alla får veta hur jag tvekar inför detta köp. Jag gillar detta.


bluebrickroad

Nu börjar jag tveka, jag vet inte riktigt om jag faktiskt köpt den, man har ju hört om värre saker på Internet. Är det redan draget från mitt konto?? Hinner jag trycka att jag slutat gilla den? Det lite märkliga är att det är en tumme upp för det i FB:s världssyn. Jag som bara fönstershoppade i Windows. Skickar Odd räkning? Eller börjar han spamma mina sidor med tegelstenar? Tegelstenar har en inneboende rolighet. Som bananer och korvar. Tegelstenar har dock större tyngd, och en farlighet som inte bananer och korvar besitter, som revolutionärt redskap och metafor, men också för att bygga upp, hus, nya vägar eller fördomar, eller depression. En ensam tegelsten ser väldigt ensam ut, en tegelsten gör inte mycket nytta själv. Sorgset på något vis, övergiven. Jag gillar detta. Skulle gärna ha den på min vägg. Eller är det en travesti på ett tidigare verk, det känns igen? En drift? En drift med mig? En drift med uttrycket ”samtidskonst”? Men en tegelsten kan ju återanvändas, remejkas och readymejdas i all evighet.

Engelskan ord för stilleben ”Still Life” (för oss om inte kan tyska), är också roligt, den är inte död, eller menar han sig själv. Franskan har vänt på det, då heter det plötsligt ”Nature mort” (död natur), men de har ju aldrig haft någon humor. Hmmm… Jag tycker den ser väldigt levande ut. Man bryr sig om den, för att den är övergiven. Varför skulle den inte vara levande, den är gjord av samma material som mig själv i stort, utan kulmage dock. Tegelsten är perfekt i sin utformning. Likt en kristall med likformiga hörn. Men den kråmar sig inte, gör sig inte till. Den vet sitt värde. Den är stolt. Den kan krossa en diktatur, starta världskrig. Den är ofarlig när den ligger stilla, men börjar den röra på sig får man vara på sin vakt.

Igår gjorde jag ett inlägg om den gode TV-kocken Floyds bortgång, saxat ur DN, på svenska alltså. Genast kom det en tumme upp från Holland. Claire gillade detta. Jag kommenterade tillbaka ”You know he’s dead?”. Tror inte hon förstod svenskans ”död”. Tummen upp. Helt spontant. Inget har hänt med tummen. Det är lurigt med Facebook, oftast blir det knas när man ska dela på saker, med en knapptryckning förökar sig meddelandet, delar sig snabbare än en cancercell och ligger utspritt överallt, och man får gilla det eller inte, det är försent att ångra sig.

kleenex

Imorse gick jag upp för tidigt, då är det risk för alltför stor spontanitet framför skärmen. Jag såg att man kunde ta webbcam bilder och ladda upp, ville ge mitt nysande och fräsande ett ansikte med en bild och påstod i hastigheten att jag nog har Svinis. Ett sånt officiellt uttalande kan väl få ödesdigra konsekvenser, att huset isoleras med gladpack som i en Steven Spielberg rulle och så får man ett rör i plast att gå i till Ica-affären på torget, där man kan köpa det viktigaste genom en desinficerande lucka från SÄPO-folk i rymddräkter.

Jag skrev också något om ”VEM ANVÄNDER KLEENEX??”, är det bara på film hos terapeuten för tårar, och hemmavid för kroppssekret från en annan öppning? Men pallar Kleenex riktigt svenskt snor?? Är det inte bättre med toapappersrulle man har bredvid sig och sen fyller röret i mitten med snytningarna, så att det till slut blir en snorpapperskorv? Detta är nästan det enda roliga när man är sjuk. Och Facebook, det är som gjort för att vara sjuk. Man umgås virtuellt utan risk för smitta, eller?? Jag går och lägger mig igen. Fast jag har nog inte Svinis. Eller så är just det det värsta med Svinis, att man aldrig får reda på om man haft det.

Publicerat av

Zigge

Till vardags konstnär och grafisk illusionist på POST-ART porträtt ateljé (www.post-art.se) och DNA-ART (www.dna-art.se). “När man minst anar det så går det som det går”. (Ingemar Johansson)

Lämna ett svar