Coming in for landing [Roadmovie Sequence 02]

 

Ni som har kört bil förut vet hur lång tid det kan ta. Ibland dagar genom isiga landskap. Detta är det korta versionen. Spänning från första stund och sen ökar det bara. Du har kört non-stop hela natten och inga kisspauser. På morgonen ser man bara mittlinjerna som kommer emot en. Man håller sig till dom, håller bilen mitt på strecken. Alla sover och det är bara du som kan fixa det här, bara du. Du förbereder inträdet i atmosfären. Värmen har för längesen lagt av, de andra är i koma, du håller dig vaken genom att tala med hunden.  En klar thriller till slut. Ingen fjädring men oupphörlig ovisshet, en omskakande road movie upplevelse som påminner om kosmonauternas sotiga landningar på Kaukasus stäpp. Inträdet i den medeltida atmosfären är något rysk, hård obönhörlig vinter, utan något hopp om någon värmande nyponsoppa, bara hårdkokt Svinto… vi hoppas att den gamla Forden ska förskonas som många gånger förr, att den inte skakar sönder på kullerstenarna och alla svarta hål. Den hoplappade men kära skrothögen, den enda bil familjen någonsin ägt, där det inte finns något som inte gått sönder… får slutligen soppatorsk men rullar fram till sin egen P-skylt ljudlöst… Luckan öppnas och vi kliver ut i tystnaden.

 

[Detta är lite av en uppföljare till ”Roadmovie Sequence 01”…  ”några år senare”]

Superminimalism.

Världens sämsta film, ever. Vår bil. Liknar i mycket skolans SOLFILM. Kördes när majen var bakis. Men blir det riktigt dåligt så slår det över till bra. Hyper retro. Och se så befriande utan ljud… Klipper jag ihop alla mina taskiga snuttar kan det bli PARANORMAL ACTIVITY PROJECT. En riktig rysare. Tror inte jag vågar se den sen. Äh, det är väl bara att loopa denna så är det klart. Loopad minimalism. Superminimalism. Nanominimalism. Enkelhet… Buddhism and Mindfulness be damned… ”Cured my insomnia”. Tror denna typ av film är på väg tillbaka. Vi behöver den nu.

Omedveten estetik

”Ähh fan vi kör grabbar, det är väl inte så jävla farligt med lite snö, äh va fan, kör upp den nu! Vi kan ju inte stå här hela jävla natten!”.

Bilden är utskickad av NASA inför den senaste uppskjutningen av några killar till den internationella rymdstationen. NASA säger att den snart ska lyfta. Vi ska tolka bilden som att ryssar är smått galna. Inte så noga. ”??? ?? ???! På med en massa julgransbelysning Sergei!!”. Nu är det inte bara brungrått längre som det vanliga ryssfiltret påbjuder, nu är det full snöstorm också. Inte lika flott som från Cape Canaveral. Men här väntar man inte på bättre väder. Det blir inte bättre. Nu måste vi ha en bild på Bruce Willis….;

Fortsätt läsa Omedveten estetik

Lament for my mouse

LAMENT FOR MY MOUSE
111011  LAMENT FOR MY MOUSE. De senaste månaderna har musen uppträtt lite slött och ouppmärksamt. Inte svarat på tilltal jämt. Materialutmattning är diagnosen. I ett tidigt skede började jag bränna med en cigarettändare och böja till den överliggande klickgrejen. Det hjälpte ett tag men det har gradvis gått utför. Jag har börjat titta mig omkring efter ny mus. Men ingen motsvarar det jag vill ha ut ifråga om följsamhet och ergonomi. Idealet är när musen är en direkt förlängning av hjärnan, förbi handen. Det har blivit allt svårare då den visuella designen verkar komma före en mer ergonomisk sådan.

Fortsätt läsa Lament for my mouse

Den svartvita tiden

gorskij_6I gamla svartvita foton från förra sekelskiftet tycker vi oss uppleva en viss mystik, det känns väldigt avlägset, de verkar ha gått fortare och rört sig knyckigt som man kan se på film. Speciellt på porrfilmer från denna tid, full rulle, och nu är alla döda. Vet inte varför det känns extra vemodigt att just porrskådisar dött och ligger som skelett i mörka gravar… Allt det där känns som en annan dimension. Det har blivit en stiliserad illusion så pass verklig att man har svårt att tänka sig sina gamla förfäder som annat än svartvita i ett svartvitt liv. Jag är född på den tiden. Tiden känns filtrerad som i en bruntintad rysk dokumentär, och alla som levde då verkar lika opersonliga och alla deras liv smälter ihop till ett silversvart poserande utan känslor, ingen argsinthet, ingen överdriven glädje, inte det förbannade amerikanska leendet med en massa vita tänder, bara en nollställd tom blick in i linsen, alldeles stilla för att inte bli suddig för framtiden. Svårt att ta på allvar ibland, liknar mest en barnboksvärld där någon fenedrintokig Farbror Blå klippt silhuettfigurer i svart papp.

Fortsätt läsa Den svartvita tiden

I långkalsonger på Twitter

 eddieizzard

På min skärm flimrade det plötsligt förbi att Eddie Izzard, min absolut största favoritkomiker förutom Robin Williams, var på Twitter. Fenomenet i sig och möjligheten till att snacka med Eddie LIVE där han sitter i en taxi going downtown New York, gjorde mig lite upphetsad, till den grad att jag faktiskt snabbt reggade mig på twitter.com och plötsligt fann mig twittrande med hela världen. cuteboy89 frågade hur jag mådde. Sen kom singleboy77 och jag började på allvar undra själv hur jag mådde. Jag hade redan lagt ut bild på mig, den när jag är så snygg. Det verkade vettigt att ha en bild på sig, vad har jag att dölja??…

Fortsätt läsa I långkalsonger på Twitter

Långsamma bilder – sidor ur en pekbok för vuxna

Det finns för mycket bilder. Två i plånboken hade varit lagom. Eller att en dag hitta några av farfars gamla fixgulnade foton från ens barndom på vinden. Det finns en märklig vemodig längtan i det där förvittrade, som en död som drömmer. Som en fotostatkopia på livet. Eller den ryska filmen… Tog några långsamma bilder på temat idag. Det blev rätt mycket Tarkovskij… Livet ser hopplöst ut i Technicolor.

Fortsätt läsa Långsamma bilder – sidor ur en pekbok för vuxna

Rysk film på Silver: Khrustalyov, mashinu! (1998)

khroustaliov-ma-voiture-2DEN RYSKA FILMEN – en övning i hemlängtan och noll förnyelse. ”Khroustaliov, ma voiture!” visades på den förträffliga TV-kanalen Silver 11 mars 01:00, site som sänder filmer som ingen annan gör.  Skaffa Silver om du inte har den (även kanalen Axess har mycket ryskt). Filmen måste du se, kolla efter repriser, tjata på dom! Meddela mig om du hittar den på DVD eller på annat sätt…

FILMFAKTA:  Regissör: Aleksei German, Manus: Joseph Brodsky & Aleksei German (författare), Skådespelare: Yuriy Tsurilo som General Klensky, Språk: Ryska. 1999, 150 min, svartvit. Också känd som ”Khroustaliov, ma voiture!”, ”Khrustalyov, My Car!”.

Fortsätt läsa Rysk film på Silver: Khrustalyov, mashinu! (1998)