Webbkameror i vargtimmen.

visby_ground zero_webcam

Vaknar upp strax efter tre, på natten, en del kallar det morgon, men ingen är vaken, så det måste tillhöra natten. Har inte ens slagit av datorn. Måste ha somnat efter pizzan igår kväll. På skärmen möts jag av vårt eget ”ground zero”, en webcam över arbetet med vårt nya Stora torg här i Visby. De verkar aldrig bli klara, har stött på gamla medeltida avloppstunnlar, med skelett i. Så fort man sätter ned spaden i denna stad så visst stöter man på några benbitar. Det ska man rapportera till Länsstyrelsen, men de flesta håller tyst med det. Annars kommer de och gräver och inhägnar, stänger av trädgården. Länsmuseet får aldrig nog med skelett. Jag kan förstå passionen för dom. Jag ska själv bli ett. Detta på en ö som alltså helt består av gamla döda djurrester från havets botten, ca 60 miljoner år sen… från ekvatorn. Det känns lite kusligt på morgonen. En halv liter mjölk, en magnesium, ett par nyponpiller, en cigarett, kaffe. Allt gjort på gamla återanvända och kraftigt begagnade beståndsdelar. Det fungerar, känner hur signalsubstanserna drar igång det gamla klockverket. Signalsubstanser från en gammal dinosaurie. Men det fungerar. Kroppen vecklar ut sig som en en sån där kinesisk snäcka som det poppar ut en hel trädgård ur.

Fortsätt läsa Webbkameror i vargtimmen.

Kartläggning av trädgården by night

När det är fullmåne glittrar hela trädgården som av silver. Svart silver med inslag av slöjor av blått dis och glittrande stjärnor. Kanske beror på mitt synfel men det är sanslöst vackert. Inte ett löv rör sig, det är fullkomligt tyst. Ligger man i däckstolen vänjer man sig vid mörkret efter en tid.

.

En bild av ett buddhistiskt tempel har börjat tona fram på klintens vägg av murgröna, en svag men ändå urskiljbar skugga från en tidigare dold lampa långt borta. Fotona blev också kolsvarta men jag lyckades pressa fram templet digitalt. Bit för bit kunde läggas till av mörkret tills det bildade… en bild. Som bilder av Mars från de första sonderna. Överlappande bilder. Var tvungen att hitta på ett nytt nattligt nöje efter att astronauten Anders Fugelsang sa att man inte kan se Challenger på nätterna, möjligen i gryning och skymning. Jag hade tidigare roat mig att ligga i däckstolen och spana efter satelliter på natthimlen. Jävla Fugelsang.

.