I det av den kristna kyrkan censurerade Thomasevangeliet, och som gnostikerna höll fast vid (för att sen bli förföljda av de ”rättrogna” kristna), sÃ¥ är vi alla Guds barn, eller Gud själv, allihop. Kyrkans stora skräck, att det inte bara skulle vara Jesus själv som är Guds barn. Det gÃ¥r ju inte att utöva den kristna religionen pÃ¥ ett smart sätt om detta med treenigheten tas bort.
Kosmos slösar inte pÃ¥ nÃ¥gonting. Det första gasmolnet som svepte genom universums barndom, det vi ibland kallar stjärnstoff, bildade till slut alla planeter och solar och alla de ämnen vi känner till. Bland annat vatten i stora mängder pÃ¥ vÃ¥r jord. Alla har vi pinkat i havet, i bäckar eller drabbat grundvattnet, som förr eller senare flyter eller regnar ut i havet. I havet finns vi alla , alla som nÃ¥gonsin levt, där vi ocksÃ¥ kommer ifrÃ¥n. Varenda människa som nÃ¥gonsin levt, och alla djur, finns i varje klunk av detta vatten, nÃ¥gra molekyler av allt som levt… välj din egen favorit. Och varför blir det alltid Kleopatra och Alexander den store.. men dom är där. Alla har varit Kleopatra, i princip… Allt har blandats och drivit omkring och en god gissning är att när Jesus, Hitler, Presley och den dumme Pol Pot pinkade i havet sÃ¥ hamnade deras molekyler där. Det stiger emellanÃ¥t upp till moln, regnar ned igen pÃ¥ oss. När vi duschar silar miljarder av Ã¥r ner pÃ¥ oss, utdöda djur, exploderade supernovor, din döda syster och dinosaurier…
G O T T  N Y T T  Å R  Ö N S K A R  Z I G G E !
Lite avslutande bilder frÃ¥n Visby i snö… Flyttgubbarna skrattade gott Ã¥t vÃ¥ra skidor när vi flyttade hit, som att vi hamnat pÃ¥ Mallorca, men visst fan är det snö här ibland, rätt mycket t.o.m…. LÃ¥ten är fullkomligt tÃ¥rdrypande för den som kan sin smÃ¥franska, men jag kunde inte lÃ¥ta bli. Det är ”Eddie Constantine & Tania – L’homme et l’enfant”, som pappa köpte som singel när man var liten, spelades flitigt pÃ¥ den stora grammofonmöbeln, där det fanns ställen som Hilversum, Motala och BBC pÃ¥. John Wayne mÃ¥ste ha varit USA:s svar pÃ¥ den gode Eddie, men Eddie kan sjunga om att han grÃ¥ter när han letar efter den blÃ¥ fÃ¥geln som barnet frÃ¥gar efter. Det gjorde inte Johnnie…
Och sÃ¥ – till alla er som missade filmen jag gjorde för nÃ¥gon vecka sedan sÃ¥ rekommenderar jag att trycka pÃ¥ länken, sÃ¥ gÃ¥r rullen ”Re-Joyce” igÃ¥ng – http://www.zigge.se/jul2009/ Jag är väldigt förtjust i att titta pÃ¥ den där snön som faller över Gotland, med speakerrösten till, nästan transcendental. NÃ¥gra tyckte att detta julkort var lite väl ledsamt, men det var alltsÃ¥ vare sig ett julkort eller ledsamt. Det handlar bara om vad som händer om man lever ett liv utan passion… Att tycka att det kul att finnas till pÃ¥ vÃ¥r snurrande planet kan räcka lÃ¥ngt som passion, man behöver inte göra det sÃ¥ mycket mer komplicerat. Det ska vara Shockwave plug-in installerat men det ska funka per automatik men annars finns hjälp här (och även pÃ¥ webbsidan):
Photo, editing & programming by Zigge Holmgren.  Soundtrack from the movie ”The Dead” by John Huston, his last. Troubleshooting: It’s recommended to use a resolution of 1280×960 px and IE (for PC) or download the Shockwave plug-in for your specific browser & OS (see above).
För nÃ¥gra Ã¥r sedan kom den, den förlösande meningen, under en intervju med Dalai Lama pÃ¥ TV - ”Mr Dalai Lama – what is the main purpose of life?”. Dalai Lama ler, tittar ner, fnissar nästan, en asiatisk konstpaus, det är klart att Dalai Lama vet, han behöver inte tänka efter… men han fortsätter och dra ut pÃ¥ det ”Hmmm… well you see…”, man väntar, kom igen nu… ”Hmmm yes, well….”… och sÃ¥ slutligen med ett stort leende ”Well you see, the main purpose of life is mainly to have fun!”.. Han ler triumferande över detta lite oväntade svar, ”… but how to get there is another question, you have to ask yourself… compassion…”… den buddhistiska medkänslan, jag pausade där, jag tyckte det första höll lÃ¥ngt som svar pÃ¥ meningen med livet. Det är smÃ¥tt egoistiskt i sin alturism, en motsägelse för en del. Världen mÃ¥r bäst av att jag mÃ¥r bra…
Det finns för mycket bilder. TvÃ¥ i plÃ¥nboken hade varit lagom. Eller att en dag hitta nÃ¥gra av farfars gamla fixgulnade foton frÃ¥n ens barndom pÃ¥ vinden. Det finns en märklig vemodig längtan i det där förvittrade, som en död som drömmer. Som en fotostatkopia pÃ¥ livet. Eller den ryska filmen… Tog nÃ¥gra lÃ¥ngsamma bilder pÃ¥ temat idag. Det blev rätt mycket Tarkovskij… Livet ser hopplöst ut i Technicolor.
DEN RYSKA FILMEN - en övning i hemlängtan och noll förnyelse. ”Khroustaliov, ma voiture!” visades pÃ¥ den förträffliga TV-kanalen Silver11 mars 01:00, som sänder filmer som ingen annan gör. Skaffa Silver om du inte har den (även kanalen Axess har mycket ryskt). Filmen mÃ¥ste du se, kolla efter repriser, tjata pÃ¥ dom! Meddela mig om du hittar den pÃ¥ DVD eller pÃ¥ annat sätt…
FILMFAKTA: Regissör: Aleksei German, Manus: Joseph Brodsky & Aleksei German (författare), SkÃ¥despelare: Yuriy Tsurilo som General Klensky, SprÃ¥k: Ryska. 1999, 150 min, svartvit. OcksÃ¥ känd som ”Khroustaliov, ma voiture!”, ”Khrustalyov, My Car!”.
[mi:] Pronoun me - first person singular, referring to the speaker. (vulgar or slang: my ass).
[wi:] Pronoun we - first person plural, the speakers/writers, or the speaker/writer and at least one other person. The use of we in the singular is the editorial we, used by writers and others, including royalty - the royal we - as a less personal substitute for I. The reflexive case of this sense of we is ourself.
Encyclopedia Wictionary
Post-Art gör porträtt från ditt foto till gammalt mästerverk på canvas! En exklusiv present till födelsedagen och till den som redan har allt! Läs mer »
DEN RYSKA FILMEN - en övning i hemlängtan och noll förnyelse. 
