Följande lilla söta historia kan kännas som att jag vill skylla ifrån mig, men jag är ju en ansvarsfull pappa, frihet men under ansvar… Det är heller inget försök att varna icke ont anande föräldrar för världen därute. Det gör dom ju så bra i alla media. Framförallt varnas för Internet där det mesta är farligt med horder av illasinnade sajter och hackers. Ser man lättklädda damer ska man definitivt vara på sin vakt, då de ofta kommer tillsammans med virus och andra hemskheter. Det kan t.o.m. vara för sent när de ikonerna för fara dyker upp…
MUSIK FÖR MELANKOLI OCH SORG; NÄR PILLERNA INTE HJÄLPER
Lascia ch’io Pianga, av Händel.
Farinelli är en film från 1994 som handlar om den neapolitanska kastratsångaren med artistnamnet Farinelli.
Filmen Farinelli var först gjord endast i konstnärligt ändamål men dess skönhet, kraft och förföriska musik gjorde att den slog igenom över hela världen inom alla kretsar, inte bara konstnärliga.
Den har vunnit en Golden Globe för Bästa utländska film och det sägs att den, ett flertal gånger, har påverkat tittare så starkt att dom har svimmat och vaknat upp med en näst in till skadlig besatthet för klassisk kastratsång. Det är också ett känt faktum att personer i publiken vid Farinellis föreställningar, har reagerat likadant.
[Farinelli's singing voice was provided by a soprano, Ewa Małas-Godlewska and a countertenor, Derek Lee Ragin, who were recorded separately then digitally merged to recreate the sound of a castrato.] [Källa: Wikipedia]
Nomineringen lyder: “Ett stycke komprimerad samtidskonst om och med en man som njuter på jobbet med utpräglad känsla för klasstillhörighet i finanskrisens lågbudgetformat”. Efter det oöverträffade anslaget som redan skapat filmhistoria får vi se ett helt liv komprimerat till 30 sekunder, men det är långa andlösa sekunder i sällskap med denna gränsöverskridande man. Det sorgliga men lite oväntade slutet låter inte vänta på sig, dock med viss bismak. Trots alla omtagningar blev filmen, med en vidunderlig klippteknik som knappt märks, ett glatt avbrott i TV-soffan väl värd sin nominering till Guldägget. En svart katt bland hermelinerna. Se upp Mel Gibson – världens mest kända Anonyma Alkoholist! Grattis och skål Carl-Jan – Gato Negro!
DEN RYSKA FILMEN - en övning i hemlängtan och noll förnyelse. ”Khroustaliov, ma voiture!” visades på den förträffliga TV-kanalen Silver11 mars 01:00, som sänder filmer som ingen annan gör. Skaffa Silver om du inte har den (även kanalen Axess har mycket ryskt). Filmen måste du se, kolla efter repriser, tjata på dom! Meddela mig om du hittar den på DVD eller på annat sätt…
FILMFAKTA: Regissör: Aleksei German, Manus: Joseph Brodsky & Aleksei German (författare), Skådespelare: Yuriy Tsurilo som General Klensky, Språk: Ryska. 1999, 150 min, svartvit. Också känd som ”Khroustaliov, ma voiture!”, ”Khrustalyov, My Car!”.
[mi:] Pronoun me - first person singular, referring to the speaker. (vulgar or slang: my ass).
[wi:] Pronoun we - first person plural, the speakers/writers, or the speaker/writer and at least one other person. The use of we in the singular is the editorial we, used by writers and others, including royalty - the royal we - as a less personal substitute for I. The reflexive case of this sense of we is ourself.
Encyclopedia Wictionary
Post-Art gör porträtt från ditt foto till gammalt mästerverk på canvas! En exklusiv present till födelsedagen och till den som redan har allt! Läs mer »
Farinelli är en film från 1994 som handlar om den neapolitanska kastratsångaren med artistnamnet Farinelli.
DEN RYSKA FILMEN - en övning i hemlängtan och noll förnyelse. 
