Att uppträda naturligt i skog och mark

Jag tog mig friheten att initialt citera direkt från Gubbkalendern Härjedalingar 2011
http://www.ranningsvallen.se/kalender.html


Gubbkalendern Härjedalingar görs av Ränningsvallens byalag. Gubbkalendern visar lättklädda, osminkade, gubbar i vardagliga situationer och i härjedalsk miljö fotograferade av Jocke Lagercrantz.

Gubbkalendern Härjedalingar 2011
Gubbkalendern Härjedalingar 2011 finns att köpa på olika ställen i Härjedalen och Östersund samt i Uppsala. Ränningsvallens byalag skickar även kalendern med posten till den som villGubbkalendern Härjedalingar 2011 visar arton nya gubbar och en yngling på tillväxt. Alla fotograferade av Härjedalens egen fotograf Jocke Lagercrantz.

Ränningsvallen ligger i västra Härjedalen, 760 meter över havet, intill Ränningsvallssjön. Det bor nio personer i byn och det finns fem gårdar. Gunnars ligger 7 km från Ränningsvallen. Sommartid finns en privat väg till Gunnars. Under vintern finns skoterled och skidspår dit. I Gunnars bor två familjer permanent. Det finns flera fritidshus i Gunnars. Gubbkalendern Härjedalingar Ränningsvallen-Gunnars byalag ger ut gubbkalendern Härjedalingar. Den har getts ut sedan 2004.”                   [slut citat]


Mina favoriter är nog 2008 och 2007 års kalendrar,  innan dess är det ju fusk med långkallingar! Det finns många pärlor i denna friska produktion, med självdistans, humor och uppriktigt mod. Det blir inte mindre bra av att det är, som de själva säger på webbsidan – helt vardagliga situationer Det är rörande och roligt. Det är norrländskt. Det är ingen turistbroschyr. Möjligen kan en och annan av det täcka könet lockas ut till obygden som ren bieffekt. If music is the food of love, play on! Den s.k avfolkningsbygden visar här prov på stor innovationsförmåga och initiativ, men kanske framförallt mod, tydlig eskapism och medvetandegörande diverterande sysslor.

 

Till saken hör ju också att det bara fungerar med gamla gubbar. Unga välformade kvinnor vill vi ju inte se, det är kvinnoförtryck… t.o.m. förlegat kvinnoförtryck. Passé. Skulle bara anses fånigt med en tjej bakom geväret eller grepen… Gamla tanter, nope, ingen målgrupp alls. Inte kul. (Det går bra att kommentera här under, om man känner sig påhoppad.)

Jag kommer oförhappandes in på Fröding, Heidenstam och lille Engström som var tidigt ute i genren när de var ute och levde rövare i skogen, som i detta foto från sommaren 1896. Pionjärer som naturister men utan motorsågar. Hösten som följde skulle Fröding sexchocka Sverige med den erotiska dikten ”En morgondröm”, varefter han gick naken i en hotellkorridor i Stockholm. Hans liv blev sen kantat av sexskandaler. Beskrivet i hans dikt En kärleksvisa – ”Jag köpte kärlek för pengar, för mig fanns ej annan att få…”.

 

Det är svårt att fånga mystiken kring att vara naken i naturen, eller i vardagen. Det är svårt att inte göra sig rolig över detta, som samtidigt är klart erotiskt och en djup och rätt finstämd sida av människan. En djup svensk rotad antropologisk naturalism, en sexualitet rotad i våt mylla, som kvinnan som sår sin mans säd för god skörd varje vår på åkern. Vajande furor mot den bitande Nordan, en trollsjö med näckrosor, en svan. Väsen och älvor. Dagg. Iskristaller. Stora svällbukar.

Nudistläger blir genast mer suspekt, en taskig cover för ordinära kopulationsmöjligheter? Möjligen ett mer naturligt sätt kanske än raggande på krogen. Men jag tror att man samtidigt strikt måste förhålla sig till de lagar som ska framhäva naturligheten, dvs. inte få stånd och inte blänga och stöta på tjejer när man står och diskar nakna tillsammans. Som en regisserad Edens Lustgård där det vimlar av väsande ormar och fallfrukt. Och alla barn som är med. Det eviga smygandet. Kanske är spännande. Eller har jag missat något??

Gubbkalendern har konkurrenter i Brandmännens och andra yrkeskårers årliga kalendrar. T.o.m. Katolska kyrkan har en kalender, med ”lättklädda” präster utanför kyrkor. Min fru skrev till Vatikanen och undrade, men fick aldrig svar… Brandmännens skiljer sig lite i framtoning, här har männen tvättbrädemuskler och är insmorda med kolrester och olja, och sprutar ordentligt med sina stora jätteslangar uppåt mot något.  Förutom de slingrande slangarna så har vi elementet eld…. vilka metaforer, ”guys vi måste göra en almanacka!”. Jag drömde om att bli brandman som alla småkillar. Naken i elden med jätteslangen. Vilken semantik! Den nordiska sagomyten i nytappning.

Men alla som haft sex i naturen vet naturens erotiska påverkan. När jag var väldigt liten klädde gårdens flickor av mig i en grässlänt mot tunnelbanan, på något vis var de också nakna, och sen låg vi där i gräset, och la blad, gräs och blommor på varandra. Det var änglalikt oskuldsfullt och en sagolik upplevelse där vi kisade mot solen och log, sida vid sida slutligen, med blad och blommor på våra nakna kroppar, alltmedan tunnelbanorna passerade nedanför.  Det var den första gången man fick en glimt av något himla häftigt som ingen berättat om. Vi hade bara fått höra om  ”den fula gubben”. Men vi blev upptäckta förstås av någon snoris. Ryktet spreds att vi hade knullat, men det visste vi inte ens vad det var. Inte han som skvallrade om det heller, och inte dom han sa det till. På något sätt kom man till slut på det trots en märklig start och senare som vuxen har det alltid roat mig att ha sex på alla omöjliga ställen.  Nattliga simturer i mörkt vatten är också en favorit.

Men frågan kvarstår – vad är det med natur och nakenhet som skapar denna märkliga och sensationella lust till erotiska lustspel bara vid en enkel svampplockning? Jämför med två nakna människor på en trottoar. Absolut ingenting händer, förutom att polisen hämtar en, enbart pinsamt. Och varför ska man klä av sig på trottoaren, sinnessjukt rent av. Ok frågan igen;  det är ungefär som att fråga sig vad musik är, egentligen – varför påverkas vi av toner till vissa sinnesstämningar? Som sagt – det är fritt fram att kommentera detta luddiga stycke, ett utkast om barnslig naturlighet och glädje att fritt ströva naken bland mossa och grankottar… Ett ursprung, ett leka att vi är vildar eller väsen i en oförstörd värld. Men helst inte om vintern. Och att göra det helt själv tror jag inte passar mig. Noll mystik. Jag är naken bland en massa granar och det är långt hem. Varför??

Publicerat av

Zigge

Till vardags konstnär och grafisk illusionist på POST-ART porträtt ateljé (www.post-art.se) och DNA-ART (www.dna-art.se). “När man minst anar det så går det som det går”. (Ingemar Johansson)

Lämna ett svar