Den där varma dagen. Man bränner fötterna pÃ¥ cementtrappan. Det gÃ¥r inte att hÃ¥lla i järnräcket. Det verkar vettigt att Ã¥ka med hunden till havet. Efter att ha arbetat oss igenom gräs lika högt som oss själva, efter allt regnande, gÃ¥r vi utmed den nyupptäckta stigen utmed klintstupen i ett slags dinosaurielandskap, irriterar det mig lite att jag tänker pÃ¥ Fem-böckerna, de där som bara Ã¥t jämt…
Värmebölja, ett vackert svenskt ord, ett tillbakalutat kaos. Folk som svettas börjar plötsligt prata med helt okända och slutar för ett ögonblick att oroa sig för den annalkande katastrofen, den stora kometen… Vi plÃ¥gar oss i solstolar och pÃ¥ stranden, drar in sommaren genom huden. Vi ackumulerar. Bränner in minnen. Barndomens somrar har man hela tiden med sig och drar sig lätt till minnes hur man naken slängde sig frÃ¥n sängen direkt in ett par shorts och sen var man indian och sköt blodiglar med luftgevär. I ensamheten med geväret blev det sen ett par humlor, slutligen en grÃ¥sparv… Ett nÃ¥daskott i huvudet. Barnvakten kom pÃ¥ mig. ”Du skjuter väl inte fÃ¥glar???”. Inget mer luftgevär.
Med traumat över den skjutna grÃ¥sparven lider jag resten av mitt liv i skog och mark av det pÃ¥följande massmordet av myror. OcksÃ¥ av att de döda ju mÃ¥ste bäras hem till stacken av sina ledsna polare. Det är uppriktigt plÃ¥gsamt… Barndomens solbränna var sammetsbrun fast med sÃ¥rskorpor pÃ¥ knän och armbÃ¥gar. Man kunde inte lÃ¥ta bli att lossa pÃ¥ dom… Trevande amatörhÃ¥ngel med grannflickan i högt gräs. Lukten av nyklippt gräs. Man hör mamma skrika frÃ¥n badrumsfönstret att det är dags för middag, men man lÃ¥tsas inte höra.Â
Idag ska jag bada. Man Ã¥ngrar tilltaget rätt fort men man ska i. Det ska gÃ¥. Det kan bli regn resten av sommaren. Det är tvÃ¥ngsbad. Man tar bilder. Bevismaterial, jag var i. Man lagar nÃ¥got gott till middag. Kvällen är ljum. Vindstilla.  Den nedgÃ¥ende solen gör varje rum brandgult. Alla ser ut som reklam för nÃ¥got. Tror det är ett sÃ¥nt här bildband man fÃ¥r se i snabbspolning sen när man vandrar vidare och svävar uppÃ¥t och iväg, efter tunneln och ljuset… Här tar vi det nu i slow motion, lite lÃ¥ngsammare. Den där dagen vid havet.Â
Â
Idag, nÃ¥gra dar senare,  spöregnar det. Annika har gjort fläderblomssaft av blommorna hon plockade den dagen. Vi tog varsitt premiärglas och sprang ut till boden genom regnet och stod där och tryckte, läppjade pÃ¥ saften och rökte varsin cigarett, och undrade lite vad vi gjorde där.Â
Etiketter: amatörhångel, årstider, bildband, Foto, galleri, kaos, minnen, nostalgi, sommar, sommarbilder, väder, värmebölja
Det där lät som nÃ¥gra underbara dagar…….jag har ocksÃ¥ skjutit smÃ¥fÃ¥glar med luftgevär och plÃ¥gas av det fortfarande,numera matar jag fÃ¥glar Ã¥ret runt och har pÃ¥ kuppen sett sÃ¥ mÃ¥nga olika vackra fÃ¥glar som jag inte visste överhuvudtaget fanns i vÃ¥ra skogar.Själv har jag inte varit och badat än men sommaren är lÃ¥ng.
Skönt att andra kommer ut ur garderoben! Jag varnar alla med hus numer som har problem med myror att de inte ska jävlas med dom, för då slår de tillbaka och blir etter värre. Och jag är inte bara emot att döda myror, jag är emot all form av jakt som inte är för överlevnad. Jag gillar krigsfilmer men är emot ALLT dödande, nolltolerans på död, ingen ska behöva dö i dagens samhälle, det är obärmhärtigt! PEACE ON EARTH OCH SAVE THE WHALE!!
Det låter som en dröm, det är sommar, ett hus nära havet, gå till stranden, sköta om trädgården.
ja jag pÃ¥minner oss allt oftare om att det är som en dröm, att vi är priviligierade, där vi sitter i trädgÃ¥rden, som alltmer antar mer mardrömslika proportioner pÃ¥ växtligheten, tistlarna är 3 meter höga och ser tropiska ut, som en av bilderna i bildspelet antyder. VÃ¥ra grannar muttrar säkert men de kan inte se oss… Jag brukar säga att det inte är en trädgÃ¥rd, det är en engelsk park, en bit djungel, där vÃ¥r svarta labrador leker panter och gör morrande utfall mot inbillade inkräktare… och man slipper gräsklipparen…