Arkiv för juni, 2009

Farinelli – tidig megastjärna

tisdag, 30 juni, 2009

MUSIK FÖR MELANKOLI OCH SORG;   NÄR PILLERNA INTE HJÄLPER
Lascia ch’io Pianga, av Händel.

Carlo_BroschiFarinelli är en film från 1994 som handlar om den neapolitanska kastratsångaren med artistnamnet Farinelli.

Filmen Farinelli var först gjord endast i konstnärligt ändamål men dess skönhet, kraft och förföriska musik gjorde att den slog igenom över hela världen inom alla kretsar, inte bara konstnärliga.

Den har vunnit en Golden Globe för Bästa utländska film och det sägs att den, ett flertal gånger, har påverkat tittare så starkt att dom har svimmat och vaknat upp med en näst in till skadlig besatthet för klassisk kastratsång. Det är också ett känt faktum att personer i publiken vid Farinellis föreställningar, har reagerat likadant.

 

[Farinelli’s singing voice was provided? by a soprano, Ewa Ma?as-Godlewska and a countertenor, Derek Lee Ragin, who were recorded separately then digitally merged to recreate the sound of a castrato.]    [Källa: Wikipedia]

Mer om Farinelli på Wikipedia
Bloggkartan

Michael Jackson och andra utomjordiska

lördag, 27 juni, 2009

vesslan

Michael Jackson dog inte – Han åkte hem.       R.I.P  MJ        (Vesslan)  

 

 

”Idol” – av grekiska eidolon, bild. Ordet användes ursprungligen om gudabilder eller andra föremål som dyrkades som gudomligheter. Idag avses oftast en mycket beundrad person, framför allt artister. 

sacred_heart_of_elvis

(mer…)

Transportsträckor och njutning

torsdag, 25 juni, 2009

 

smiley

För några år sedan kom den, den förlösande meningen, under en intervju med Dalai Lama på TV – ”Mr Dalai Lama – what is the main purpose of life?”. Dalai Lama ler, tittar ner, fnissar nästan, en asiatisk konstpaus, det är klart att Dalai Lama vet, han behöver inte tänka efter… men han fortsätter och dra ut på det ”Hmmm… well you see…”, man väntar, kom igen nu… ”Hmmm yes, well….”… och så slutligen med ett stort leende ”Well you see, the main purpose of life is mainly to have fun!”.. Han ler triumferande över detta lite oväntade svar, ”… but how to get there is another question, you have to ask yourself… compassion…”… den buddhistiska medkänslan, jag pausade där, jag tyckte det första höll långt som svar på meningen med livet. Det är smått egoistiskt i sin alturism, en motsägelse för en del. Världen mår bäst av att jag mår bra…

(mer…)

”Har du kalkerat, eller??”

söndag, 14 juni, 2009
badartists
                                                                                                                  [metaplankning]

Kommer ni ihåg när man gick i plugget, teckningslektionerna, de ständiga frågorna om man hade kalkerat eller inte… Ibland hade man faktiskt inte gjort det, utan varit ”duktig”, ritat av, rakt av från ett foto eller annan bild. Det ansågs skickligt. Ingen pratade om upphovsrätt. Men alla ljög för det mesta, blånekade, nänä, det var på fri hand. Duktighetsprincipen hyllades, skicklighet kunde poängsättas. Ibland var det teckningstävling. Fröken frågade då också standardfrågan ”Du har väl inte kalkerat??!”… Man förstod då att man låg bra till i tävlingen med sitt bidrag med två röda fåglar på en gren och ville inte i detta skede tappa ansiktet. Chokladkakan var så gott som min redan. I en tidigare tävling hade jag ritat ett troll på ”fri hand” som rökte pipa i skogen, fröken gillade den men den blev refuserad p.g.a. rökningen. Bäst att hålla sig till säkra kort.

(mer…)

Leftover Art

fredag, 5 juni, 2009

post-dinner-olja-soya-varrulle-090530-x450

Förut när vi inte hade diskmaskin kunde man se intressanta formationer flyta upp till ytan, gamla matrester, citronskivor, olja och tomatsås som gör mönster och de alltid lika intressanta fimparna… ofta förbannat snygga små inramningar där i diskhon. Förklarade detta ofta för folk, med varierande framgång, men det blev inga bilder. That time is passed. Nu har vi diskmaskin, och det blir inte längre någon automatkonst. Men det finns också tidigare stadium i denna process. Uppläggningen av maten på tallriken ska vara aptitretande men är helt ointressant som slumpkonst. Det där tillrättalagda saknar det informella, det oväntade, som jag är på jakt efter. Många vackra saker saknar bestående värde mer än för stunden, som solnedgångar, nysnö en morgon när man tassar barfota efter tidningen i ett blått sken, och blommor. Men – efter middagen, tallriken med lite matrester, genast intressantare.

(mer…)