SÃ¥ har dÃ¥ porträttet pÃ¥ Juholt hamnat dit det var avsett…”… antingen hemma hos mig eller pÃ¥ kontoret”, som han sa själv till min dotter Ottie, som han träffade pÃ¥ stan efter ett torgmöte. NÃ¥gon kände igen henne.. ”DÄR ÄR KONSTNÄRENS DOTTER DU!!”… Han sa till henne att han var rörd över porträttet, och att det var bland de bästa presenter han fÃ¥tt. Detta gläder mig förstÃ¥s, det gläder mig ocksÃ¥ att han fick det pÃ¥ detta sätt. Hoppas att det var kul för henne som aktiv i SSU pÃ¥ Gotland. Läs mer
Och sÃ¥ artikel i GT idag. Det är trevligt att vakna upp till att man är i tidningen. Men lite skeptisk är man nuförtiden, det kan ju bli lite felcitat och konstigheter. Bild pÃ¥ mig. Jag ser ok ut. Det blir bra när man fÃ¥r ta bilden själv och retuschera lite. Den var egentligen avsedd för min STONEFACE stayett… ; )
/…/  ”HÃ¥kan Juholt uppskattade gÃ¥van. – Tavlan är fantastisk, säger Juholt under sitt gotlandsbesök.S-ledaren berättar att det tog en stund innan han sÃ¥g de bÃ¥da ansiktena träda fram:– Först sÃ¥g jag Hjalmar Branting, men sedan sÃ¥g jag ju hur jag växte fram, att det var mina ögon och min haka.  /…/ – Jag tycker att det var roligt att han uppfattade Branting först och sen sÃ¥g sig själv växa fram. Det ger en bra symbolik, det gläder mig att porträttet fungerade pÃ¥ det sättet, säger Zigge Holmgren. Tillbakablicken pÃ¥ Branting är alltsÃ¥ tänkt som en Ã¥terspeglig till en politik där människovärde sätts före marknadsvärde. – Jag har utvecklat en konstform där jag Ã¥terger människor i historiska porträtt där de fÃ¥r iklä sig en annan rock och attribut, som lösgör dem frÃ¥n sitt vardagliga jag, att kunna se förbi den spegelbild vi aldrig riktigt är nöjda med som en spegling av vÃ¥rt inre. Porträttet ska ge en mer rättvis bild av oss, spegelbilden är ju trots allt bakvänd, menar Zigge Holmgren”.   /…/
Av Gotlands Tidningar, Text: Bengt Valentinsson, Mikael Carlson. Publicerad 2011-12-19   Läs mer
Hursomhelst, jag är väldigt förtjust i den där mannen och är övertygad om att han blir vÃ¥r näste landsfader… Jag tippar ocksÃ¥ att han kan fÃ¥ röster oavsett politisk tillhörighet.
ORDER RESTORED. ALL SYSTEMS RUNNING. Den lilla röda Deltacon är festmus och den kör jag bara på lördagar, den mittersta Logitech är arbetsmus hela veckan, och så Microsoft Sidewinder för att flyga på ledig tid!! Andra världskriget klarar sig inte utan mig.
.
Annars sÃ¥ resonerar jag som Bill Gates i mitt enmansföretag – personalen ska ha tillgÃ¥ng till spel, det ökar kreativiteten… Snooker har lite schackinslag. Det gÃ¥r att vinna mot de bästa om man.. tänker lite. Här har jag dessutom snart hela mitt sociala liv. Under matcherna chattar man med motspelarna, som kommer frÃ¥n hela världen. Man fÃ¥r snabbt favoriter. Vi är artiga, berömmer varandra för snygga stötar. En av mina bästa polare, Willis, väldigt hjärtlig emellanÃ¥t, var borta länge. Men kom tillbaka en sen natt. Han hade förlorat sitt hus, sitt jobb, sin fru… allt hade sköljts bort i en översvämning. Antar att Missourifloden svämmat över. Hela stan var borta. Men han kunde lira pool med mig. Han var oerhört glad för detta Ã¥terseende.
Snooker online  http://www.arcadetribe.com/ (du kan pröva spelet gratis som gäst. Mitt alias är Zigge.. c u)
111011 LAMENT FOR MY MOUSE. De senaste månaderna har musen uppträtt lite slött och ouppmärksamt. Inte svarat på tilltal jämt. Materialutmattning är diagnosen. I ett tidigt skede började jag bränna med en cigarettändare och böja till den överliggande klickgrejen. Det hjälpte ett tag men det har gradvis gått utför. Jag har börjat titta mig omkring efter ny mus. Men ingen motsvarar det jag vill ha ut ifråga om följsamhet och ergonomi. Idealet är när musen är en direkt förlängning av hjärnan, förbi handen. Det har blivit allt svårare då den visuella designen verkar komma före en mer ergonomisk sådan.
Idag kom det ett glatt grattis-mejl om att jag vunnit 1:a pris i en tävling om ”Vem som har det bästa morgonrufset” i tidningen Vi i Villa! Troligen Sveriges största tidning. Och vilken tävling… men där trängdes jag till slut med min aparta inskickade digitala hybrid bland rufsiga radhuskids, utan ambition att vinna förstÃ¥s.. ähum.. Men mitt självporträtt passade in rätt bra tyckte jag, gamla och barn har mÃ¥nga drag gemensamt. Den gamle mannens pojkkluriga einsteinblick. Och sÃ¥ rufset. Vecket i pannan. Den kvinnliga juryn började säkert producera mjölk eller nÃ¥t direkt. Det är metaforer för intelligens och virilitet i dagens tabloidsemantik, som att jag just gjort det pÃ¥ morgonkanten. Kidsen har inget att sätta emot. Ingen ska komma och pÃ¥stÃ¥ att kids är sÃ¥ smarta, de säger bara vad de tycker, det slutar vi med när vi blir äldre…SÃ¥ jag vann pÃ¥ det. Bästa rufset i Sverige, i alla fall i villor. Det här slÃ¥r min silverplakett i en sportlovsturnering i schack för 100 Ã¥r sedan. Och Guldgrodan.
I dagens DN ger sig Jessica Kempe pÃ¥ konststycket att jämföra den s.k. samtidskonsten med den ”offensivt antimodernistiska Nerdrum-gruppen” i konstutställningen ”Kitsch”. Hon använder sig redan i anslaget av Helsingborgs Dagblads populistiska anmälan ”Konst som alla förstÃ¥r sig pÃ¥”, och man anar redan här ett lika populistiskt pÃ¥hopp pÃ¥ det som kallas ”nyromantik”. Det finns nÃ¥got nedlÃ¥tande över konst som alla förstÃ¥r sig pÃ¥, samtidskonsten görs elitistisk och upphöjer det mindre lättillgängliga. Om hon menar att det obegripliga är större än det lättfattliga borde hon kanske ha hyllat Nerdrum och hans elevers utställning, som hon i stora stycken inte begriper. Kempe utgÃ¥r frÃ¥n en begreppsvärld där ”samtidskonsten” mÃ¥las upp som ansvarstagande och samhällskritisk, ett lätt skrämmande men ocksÃ¥ fÃ¥nigt dogmatiskt synsätt som pÃ¥minner om 70-talets krav pÃ¥ ”budskap”, och agiterande genom konsten. Samtidskonstnären verkar enligt media jobba i alla material utom just olja – digitalt, med performances, film och installationer. Här nÃ¥r ungdomskulten nya höjder där det individuella, originella och ”hittills ej skapade” sparkar konsthistorien där bak.
                                                                                                                 [metaplankning]
Kommer ni ihÃ¥g när man gick i plugget, teckningslektionerna, de ständiga frÃ¥gorna om man hade kalkerat eller inte… Ibland hade man faktiskt inte gjort det, utan varit ”duktig”, ritat av, rakt av frÃ¥n ett foto eller annan bild. Det ansÃ¥gs skickligt. Ingen pratade om upphovsrätt. Men alla ljög för det mesta, blÃ¥nekade, nänä, det var pÃ¥ fri hand. Duktighetsprincipen hyllades, skicklighet kunde poängsättas. Ibland var det teckningstävling. Fröken frÃ¥gade dÃ¥ ocksÃ¥ standardfrÃ¥gan ”Du har väl inte kalkerat??!”… Man förstod dÃ¥ att man lÃ¥g bra till i tävlingen med sitt bidrag med tvÃ¥ röda fÃ¥glar pÃ¥ en gren och ville inte i detta skede tappa ansiktet. Chokladkakan var sÃ¥ gott som min redan. I en tidigare tävling hade jag ritat ett troll pÃ¥ ”fri hand” som rökte pipa i skogen, fröken gillade den men den blev refuserad p.g.a. rökningen. Bäst att hÃ¥lla sig till säkra kort.
Den italienske premiärministern Berlusconi har nyligen hängts ut, naken med sin nya jämställdhetsminister i en mÃ¥lning av Filippo Panseca. Bilden har ställt till problem för honom sen hans fru blivit svartsjuk pÃ¥ den f.d. utvikningsflickan Mara Carfagna som Berlusconi uttryckligen sagt att han skulle gifta sig med om han inte redan var gift. De tvÃ¥ ses ofta tillsammans pÃ¥ pressbilder utan att väcka uppseende men nu har det alltsÃ¥ blivit s.k. skandal. Skandaler och otrohet har dock en annan politisk innebörd, rent av omvänd, i sydligare länder, och vem vet – det kanske är ett beställningsverk av mediamogulen Berlusconi själv, som är van vid bÃ¥de ansiktslyftningar och vackra kvinnor, för att framstÃ¥ som den evigt unge och virile förföraren, den klassiske machon, som appellerar till de italienska väljarna av tradition, även om konstnären själv ihärdigt pÃ¥stÃ¥r att det hela är ett skämt…
Ett bra exempel pÃ¥ konstens kraft, och den mÃ¥lade bildens förmÃ¥ga som verktyg för propaganda och att framställa sig i positiv dager. Det är som med trolleri, man väljer att se det man vill se. Man fÃ¥r väl tyda de pÃ¥klistrade vingarna som man vill, som en snart störtande Ikaros, eller som fascistiska förtecken. NÃ¥gra änglavingar är det ju knappast. För litet huvud har han ocksÃ¥ stackaren… (mer…)
[mi:] Pronoun me - first person singular, referring to the speaker. (vulgar or slang: my ass).
[wi:] Pronoun we - first person plural, the speakers/writers, or the speaker/writer and at least one other person. The use of we in the singular is the editorial we, used by writers and others, including royalty - the royal we - as a less personal substitute for I. The reflexive case of this sense of we is ourself.
Encyclopedia Wictionary
Post-Art gör porträtt från ditt foto till gammalt mästerverk på canvas! En exklusiv present till födelsedagen och till den som redan har allt! Läs mer »
Från en enkel provtagning du gör själv tar ett svenskt labb fram en grafisk bild av ditt DNA som processas digitalt till unik konst! Läs mer »
